Kortpredikan 4 januari 2022

1 Joh 3: 7-10; Ps 98: 1. 7-9; Joh 1: 35-42

Johannes Döparens ord om Jesus som Guds lamm får två av hans lärjung­ar att följa efter Jesus. Han frågar dem ”vad de vill” och får som svar en mot­frå­ga: ”Var bor du?” Jesu svar är en kal­lelse: ”Följ med och se”.

De två måste ha hört och sett mycket den dagen. ”Sent på efter­middagen” träffar en av de två, Andre­as, sin bror, Petrus. Han be­­rättar att de har funnit Messias. Han tar med ho­nom till Jesus, som ”såg på Simon” och kallar honom genom att ge honom nam­net ”Kefas”, det betyder Petrus, klippan.

I ytterst koncentrerad form återger detta referat hur Jesus utväljer sina apostlar, grunden till hans kyrka. Den andre av ”de två” var ju Johannes, evangelisten, som långt senare kommer ihåg och skriver ner allt.

I sitt brev återger evangelisten Johannes ett senare skede och därmed vad de kallats till, att leva som Guds barn, befriade från syndens och djävulens herravälde.

Men djävulen ger sig inte. Därför säger Johannes: ”Låt ingen föra er vilse.”

Ett av fiendens knep är att bagatellisera synden eller få oss att underskatta dess makt. Kanske med ”fina” motiveringar om ”fri­het” och att inte förminska tron till moral.

Nästa knep, när lärjungen gått i fällan, är att beskriva situatio­nen som hopplös.

Vaksamhet är nödvändig för att ”förbli” i nåden, och för att snabbt återvända till Jesus när vi har förlorat honom ur sikte. Lärjungar­na frågar var han ”bor” och får svaret: ”Följ med och se”.

I Kyrkans tid ”bor” han i sitt ord och i den heliga eukaristin. Hans verkliga närvaro i våra hjärtan visar sig i kärleken till vår nästa.

Allt finns i Döparens vittnesbörd: ”Se Guds lamm, som borttager världens synder”.

                                                                                             pater Ingmar Svanteson