Kortpredikan 30 oktober 2020
Fil 1: 1-11; Ps 111: 1-6; Luk 14: 1-6
”Min bön är att er kärlek ständigt skall växa och bli rik på insikt och urskillning, så att ni kan avgöra vad som är väsentligt.”
Aposteln skriver detta i Filipperbrevet, som vi nu skall följa en styv vecka under vardagsmässorna. Det är ett brev fyllt av glädje och värme. Aposteln tackar för och längtar efter församlingen ”med Jesu Kristi ömhet”.
Det som för oss ofta upplevs som konkurrenter och motsatser – värme ställs mot insikt, ömhet kontra urskillning, ”hjärta” mot förnuft – hör ihop. I Kristus är motsatserna försonade och förenade, för att de skall befrämja och stödja varandra.
Urskillningen får aldrig ske på bekostnad av kärleken. Men ”snällhet” får inte bakbinda och göra oss handlingsförlamade. Kärleken gör oss kapabla att skilja mellan andarna och avgöra vad som är väsentligt. Se, bedöma och handla!
Fariséerna tiger när Jesus ställer sin fråga om det är tillåtet att bota sjuka på sabbaten. Svaret är idag så självklart att många lätt glömmer sabbatens/söndagens bud att helga den dagen och inte fångas av tomheter.
I varje tid och situation behöver vi urskillningsförmåga.
Redan att aposteln förenar kärlek och urskillning är en vägvisare.
Trösten är att han ber om denna klarsyn, för dem och för oss. Hans bön kan också bli vår. Inte minst i eukaristin.
”Min bön är att er kärlek ständigt skall växa och bli rik på insikt och urskillning, så att ni kan avgöra vad som är väsentligt.”
pater Ingmar Svanteson
