Kortpredikan 30 april 2022
Apg 6: 1-7; Ps 33: 1-2, 4-5, 18-19; Joh 6: 16-21
”Med ens var de framme vid stranden.”
Evangelisten ger denna märkliga tidsangivelse när Jesus stigit upp i båten. Nyss har det varit hård blåst och höga vågor och lärjungarna blir rädda när Jesus kommer gående på sjön. När de tog med honom i båten var de framme – ”med ens”.
Detaljen visar att Jesus är Herre över tiden. Hans är ”tiden och tidevarven”, Alfa och Omega, som vi påmindes om när påskljuset ristades.
Den som är förenad med Jesus är redan framme. Tiden är fullbordad och lärjungarna är ”med ens” vid målet. Evigheten har stigit in i människans tid och lärjungarna får del av den.
Detta blir tyvärr också en frestelse för ”svärmeanden” i människan. Hon tror sig vara ”frälst” redan genom en första erfarenhet av Jesus.
Den unga kyrkan hade den första pingstdagen ”plötsligt” fått del av den helige Anden. Ändå, när det gått lite tid, gnisslade det. De grekisktalande kristna, som upptagits i synagogan som proselyter, blev åsidosatta av de judekristna vid den dagliga matutdelningen. Apostlarna måste insätta diakoner för att stävja denna orättvisa. Trots att alla hade tagit emot den helige Ande.
Också den kristne förblir en tidsbunden varelse. Hon måste börja på nytt varje morgon. Livet liknar mera ett maratonlopp än ett sprinterlopp.
Många tycks inte få lära sig detta. De tar anstöt när de upptäcker kyrkans ”bakgårdar””.
Benedictus vet om det och reglerar allt i klostret så att inte tröghet och orättvisor i onödan tar över. Förvaltaren i klostret tecknas med drag som liknar diakonens.
Men det hindrar inte ”det plötsliga” att skymta fram. Benedictus berättar att den broder som håller ut på ödmjukhetens stege ”strax” når den fullkomliga kärleken.
Det är nåden som fullbordar sitt arbete i den ödmjuke. Nåden finns där hela tiden, men måste upptäckas varje morgon och i varje ny situation, inte minst i prövningen.
Det är samme Ande kyrkan ber skall stiga ner över gåvorna på altaret. Eller som i bikten befriar syndaren från hans börda. I sådana ögonblick är vi ”med ens” framme.
De erfarna vägledarna hänvisar till ständig vaksamhet och ständig bön.
Den som ödmjukar sig upptäcker att han ”med ens” är framme.
pater Ingmar Svanteson
