Kortpredikan 25 juni 2020, S. David av Munktorp

2 Kung 24: 8-17; Ps 79: 1-5, 8-9; Matt 7: 21-29

Människor uträttar mycket. Men vilka handlingar består?

På 500-talet f.Kr. hände det otänkbara med Jerusalem och dess tempel. Den babyloniske ko­nungen intog staden och berövade tem­p­let alla dess skatter; kung­en och de flesta i folket fördes bort i fång­enskap. Endast ”de obetydligaste av folket lämnades kvar”. I morgon skall vi höra hur templet och hela sta­den bränns ner.

I slutet av Bergspredikan talar Jesus om det hus som rasar, och raset blev stort.

Det är domen över hyckleriet. Människorna hör, men gör inte. De ropar ’Herre, Herre’; de till och med gör under­verk i hans namn, men de handlar inte efter Herrens bud och vil­ja.

Benedictus hänvisar i prologen till Jesu ord i bergspredikan: ”Så slutar Herren sitt tal och väntar av oss att vi dagligen i handling skall besvara des­sa hans heliga maningar”.  

Vi får höra allt detta. Evangeliet ljuder fortfaran­de.

Människor uträttar mycket. Men vilka handlingar består?

Vi fick veta att ”de obetydligaste av folket lämnades kvar”. Her­rens apostel säger: ”Det som är svagt i världen utvalde Gud så att ing­en människa skulle kunna vara stolt inför Gud”.

”Den som hör dessa mina ord och handlar efter dem är som en klok man som byggde sitt hus på berggrund… det rasade inte, eftersom det var byggt på berggrund.”

                                                                                                          pater Ingmar Svanteson