Kortpredikan 24 januari 2020, S. Frans av Sales, biskop o kyrkolärare
1 Sam 24: 3-21; Ps 57: 2-4, 6, 11; Mark 3: 13-19
Jesus utvalde sina tolv apostlar, fröet till den apostoliska kyrkan. Kyrkan förblir apostolisk, bland annat genom apostlarnas efterträdare, kyrkans biskopar. Varje katolik står i gemenskap med en biskop.
David lär oss, genom sitt sätt att bemöta Saul, hur vi skall förhålla oss till dem.
David förföljdes av Saul. Han hade kunnat ta hans liv och bli kung i egen kraft, men vet att han inte får förgripa sig på Herrens smorde.
Biskoparna, i gemenskap med Petri efterträdare, är kyrkans smorda herdar. Ignatios av Antiokia (ca 110) säger: ”Där biskopen är där är kyrkan”.
Vi har rätt att vänta oss mycket av dem. Till och med rätt att, med rent hjärta, ställa kritiska frågor till dem, som David gjorde, men aldrig bryta gemenskapen med dem. Davids ödmjuka kärlek till Saul fick denne att brista i gråt och omvända sig.
Vi ber för vår biskop och vår påve i varje mässa. Vi är skyldiga dem lydnad, tillgivenhet och kärlek.
Frans av Sales (d. 1622) var ärkebiskop i det reformerta Genève under det spända århundradet efter reformationen. Han återförde skaror av människor till den katolska tron.
Hans själavård var både sträng och mild, full av humor och sunt förnuft. Hans bok Filotea trycktes på svenska 1888 och (smyg)lästes också av många icke-katoliker.[1]
Långt före det senaste konciliet sade han att alla troende, inte bara ordensfolk, är kallade till fullkomlighet. Nåden gör oss inte mindre utan mera mänskliga. Nåden och den sanna fromheten förstör inte livsuppgiften. Den förskönar den och gör den vackrare.
Själv var han älsklig och älskad. En påminnelse om David, som hade "vackra ögon och ett behagfullt utseende".
Han säger: ”Vi bör frukta Gud av kärlek och inte älska honom av fruktan”.
pater Ingmar Svanteson
[1] Filotea gavs ut på Artos bokförlag 2010.
