Kortpredikan 22 april 2022

Apg 4: 1-12; Ps 118: 1-2, 4, 22-27a; Joh 21: 1-14

Petrus och de andra apostlarna får tillfälle att vittna inför samma råd som deras Herre fick göra för inte så länge sedan.

Med oerhörd frimodighet vittnar Petrus om stenen som förkas­ta­des, men som nu blivit en hörnsten. Det är i hans namn, och bara i det, som män­niskan kan räd­das.

Orden låter anstötliga och exklusiva. ”Hos ingen annan finns fräls­ning­en.” Det är en frestelse för kyrkan att tona ner sådana ord eller förneka dem, inte minst idag, när den enda sanning som accepteras är att det inte finns nå­gon san­ning.

Men – paradoxalt nog – är det just den ”exklusiva” och anstötliga sanningen som är det mest inkluderande, katolska och allomfattande. Sanningen behö­ver inte värva röster eller starta partier. Den står på egna ben och gäller alltid och för alla.

Konkret ser vi det i evangeliet. Den Uppståndne visar ömsint omsorg om sina apostlar, som ju alla, utom Johannes, hade svikit och miss­lyckats. ”Mina barn, har ni ingen fisk?”

De får lära sig trons lydnad – ”kasta ut nätet på högra sidan om båten!” – i stället för att fåfängt slita med egna ”san­ningar” och i egen kraft.

Petrus får hjälp av Johannes att se vem det är som står på stran­den: ”Det är Herren”.  När Petrus drar det överfulla nätet i land, går det inte sönder. En tyd­lig bild för hans och alla på­vars vikti­gaste uppgift, att bevara en­heten i kyr­kan, ”i trohet mot sanningen”. 

Petri skarpa och exklusiva ord, ”hos ing­en annan finns frälsning­en”, rymmer just den kraft som kan omfatta och inkludera allt och alla.

Kristi död och uppstån­delse har försonat och förnyat allt i himlen och allt på jorden. Krig och fred, mot­gång och med­gång, sorg och glädje, sjuk­dom och hälsa, mod­lös­­het och hopp, mör­ker och ljus.

Men det sprider sig genom människor och genom deras väg till tro och lyd­nad.   

För att se behöver Petrus någon som står bredvid och sä­ger: ”Det är Her­ren!”

Det är för att höra detta ord som vi ber, läser, praktiserar dygderna, är trogna Guds och Kyrkans bud, går till bikt, ber om råd, etcetera.

Källan för denna närvaro, den heliga eukaristin, säger till oss det som Johan­nes sade till Petrus:

”Det är Herren”.

                                                                                                          pater Ingmar Svanteson