Kortpredikan 16 november 2021, S. Gertrud av Helfta, jungfru
2 Mack 6: 18-31; Ps 3: 2-8a; Luk 19: 1-10
Gertrud av Helfta (d. 1302) räknas som Tysklands största mystiker. Redan som barn kom hon till klostret i Helfta och formades av dess liturgi och sakramentala liv. Efter en omvändelse präglades hela hennes liv av enkelhet och stor andlig frihet.
Den nittioårige Elasar visade stor inre frihet när han vägrade att äta det förbjudna svinköttet. Några av hans vänner hade anpassat sig. De erbjuder honom att skaffa sådant kött som var tillåtet att äta. Också vänner kan svika när det gäller. Men Elasar vägrar.
Han vill inte ”delta i ett bedrägeri som skulle få många ungdomar att tro att den nittioårige Elasar gått över till hedendomen”. ”En försvinnande liten tid till”, vad är det bredvid ett gott samvete? Han slipper undan människors straff, men kan inte ”fly undan allhärskarens hand”. Det är varken legalism eller fanatism, det är frihet.
När hans kropp utstår tortyren säger han: ”Gud vet att hans själ i gudsfruktan utstår detta med glädje”.
Också Elasar ”vet”. Hans samvetes visshet ligger djupare än de kroppsliga plågorna.
Också Sackaios ”vet”. Jesu besök i hans hus har gett honom frihet. Han lovar att ge hälften av sin förmögenhet till de fattiga. Dessutom att betala dem fyrdubbelt tillbaka, som han pressat ut för mycket av. Hans nyvunna frihet ger mer än vad lagen krävde.
Sackaios gör bot och ger med samma frihet i sin själ som Elasar praktiserade, och som den heliga Gertrud vittnade om i sina andliga erfarenheter och i sitt liv.
Den heliga eukaristin bekräftar Jesu ord: ”Idag har räddningen nått detta hus – Människosonen har kommit för att söka efter det som var förlorat och rädda det”.
pater Ingmar Svanteson