Kortpredikan 14 januari 2025
Heb 2: 5-12; Ps 8: 2a, 5, 6-9; Mark 1: 21b-28
Den åttonde psaltarpsalmen återges i Hebreerbrevet enligt den grekiska översättningen. Psalmen blir ännu ett bibliskt vittnesbörd om den Herre som brevets inledning förkunnar som Guds Son. Psalmen kan fortsätta: ”Med härlighet och ära krönte du honom, allt lade du under hans fötter”.
Samtidigt påminns vi om att vi inte är där riktigt än. ”Ännu ser vi inte att allt har lagts under honom”. Brevet talar om att han blev ”fullkomnad genom lidande”, men fortsätter: ”Mitt i församlingen skall jag sjunga ditt lov.”
Från början är det ett citat från Psalm 22, som Jesus ber från korset: ”Varför har du övergivit mig?” Psalmen kulminerar i lovsång. Citatet blir en profetia om hans uppståndelse, men också om Kyrkans lovsång.
Hans lovsång hörs ”mitt i församlingen/kyrkan”. Hans lovsång blir Kyrkans lovsång, frukten av hans framburna offer och av lemmarnas delaktighet i detta offer.
När Jesus i evangeliet driver ut den orene anden ur den besatte, läggs det onda ”under hans fötter”, som profeten hade sjungit i psalmen.
Samma befrielse sker när den troende avvisar onda tankar ur det egna hjärtat genom att ta sin Herres ord i sin mun: ”Tig! Far ut!”
Det eukaristiska offret är den gudomliga lovsångens källa och kulmen. ”Varje liturgisk handling är ett handlande av Kristus, prästen, och av hans kropp, som är kyrkan.”[1]
Kristus sjunger sin lovsång ”mitt i församlingen” när hon frambär hans offer och gör hans lovsång till sin. Kristi röst hörs i lemmarnas lovsång och fortsätter i deras liv.
”Mitt i församlingen skall jag sjunga ditt lov.”
pater Ingmar Svanteson
[1] Andra Vatikankonciliets Konstitution om den heliga liturgin, 7.
