Kortpredikan 11 juni 2020, S. Barnabas, apostel

Apg 21b-26; 13: 1-3; Ps 98: 1-6; Matt 10: 7-13

”Ge som gåva vad ni har fått som gåva.” Det finns en befriande enkelhet och lätthet över Jesu utsändning, samtidigt som den för­medlar kraft och en rad gåvor. Barnabas hörde sannolikt till dem som hörde och fick detta uppdrag.

Han var betrodd i Jerusalem och sändes att ”visitera” försam­ling­en i Antio­chia. Han har kommit i skuggan av Paulus men sökte upp denne i Tarsos och de arbetade tillsammans i Antio­chia ett helt år. Ge­men­samt sändes de ut i den fortsatta missionen.

Lukas berättar att Barnabas var ”en god man, full av helig ande och tro”.

Han kunde ”ge som gåva vad han hade fått som gåva”, inte ”guld eller silver eller koppar” men ”helig ande och tro”.

De monastiska fäderna avstod helst från att an­vända för­mågan att göra synliga underverk, trots att de ofta hade fått sådana gå­vor. Ris­ken att väcka sensation var över­hängande.

De använde sin kraft åt det som är större än att uppväcka döda och bota sjuka: att driva ut upprördhet och vrede ur den egna själen genom att öva tålamod, att ta upp kampen mot bedrö­vel­se och missmod genom fördjupad ödmjukhet. De säger att sådant är större än att bota sjukdomar hos and­ra.

Det finns ingen motsättning mellan den inre kampen och det apos­toliska. Det första bereder väg för det senare. Vi ser det hos Bar­nabas.

”En god man, full av helig ande och tro.”

”Ge som gåva vad ni har fått som gåva.”

                                                                                                   pater Ingmar Svanteson