Predikan 6 april 2022

Dan 3: 14-20, 24-25, 28; Joh 8: 31-42

Judarna som trodde på Jesus ändrade sig. Det är när Jesus ställer dem inför ett helt nytt och för dem annorlunda perspektiv som de backar bort från honom.

 När Johannes skriver att de ”trodde” på honom, menar han inte samma sak som när vi säger att vi ”tror” på honom. Judarna, i det här fallet, har förhoppningar fästa vid Jesus som en stark man som kan förändra situationen under den romerska ockupationen.

 De känner då inte igen sig i Jesu ord om ”sanningen som skall göra dem fria”. Vilken sanning talar han om och vilken frihet menar han att de ska få?

 Det fanns andra judar som inte alls trodde på honom men det är inte dem han talar till här.  Den sanning Jesus talar om är en större sanning som gäller alla. Han uppenbarar något okänt för alla troende, nämligen att Han är Faderns Son och att Han gör och säger det som Fadern vill att han gör och säger. De som då lyssnar till Jesus och låter Hans ord tränga in i dem, blir befriade och skall inte längre vara slavar under synden.

Judarna reagerar våldsamt på dessa ord och vill tillrättavisa honom. De har inte behov av någon ny frihet för de härstammar från Abraham och hör till det folk som Gud kallat till sig genom honom och profeterna. Här besannas alltså de ord som vi så många gånger lyssnat till: Messias kom till Israel som Frälsaren men hans egna tog inte emot Honom.  

Det är en sanning för alla tider: En är Frälsaren, en är Sanningen och den som inte tar emot den och följer Sonen blir kvar i synden och måste dö i sin synd.

I alla tider och i alla samhällen och kulturer finns de som säger att de inte har behov av någon sanning och inte vill ha någon frihet. De är samma människor som de judar som vägrade ta till sig Jesu budskap om Sig själv och Fadern som sänt Honom. Då måste de dö i sin synd. Amen.

                                                                                                    diakon Göran Fäldt