Predikan 5 söndagen i fastan 2026

Hes 37: 12-14; Ps130; Rom 8: 8-11; Joh 11: 1-45

Kära medbröder och medsystrar i tron på den evige och barmhärtige.

Den döde Lasaros’ systrar finner tröst i tron på uppståndelsen på den yttersta dagen. Det är också en tröst för oss. ”Jag vet ändå att Gud ska ge dig vad du ber honom om”, säger Marta (Joh 11:22).

Jesus själv går till graven och kan inte hålla tillbaka sina tårar för Lasaros skull. Nu dagarna före påsken sörjer vi den döde med Jesus, Marta och Maria. De ”tillhörde honom” (Rom 8:9a) och ”hade hans ande” (Rom 8:9b). Vi tänker på alla dem som sörjer sina döda i krigen i vår värld. Vår enda tröst är Jesus, vårt enda hopp är Korset. En dag ska vi förstå vad det betyder, det som Jesus säger om sig själv: ”Jag är uppståndelsen och livet” (Joh 11:25).

Unga och gamla, sjuka och friska, arbetsföra eller sjukpensionärer lever i tron, arbetar i kärleken och somnar i hoppet. Varje dag, varje natt, hela livet, så länge hjärtat slår.

Tiden närmar sig, påsken knackar snart på vårt hjärtas port, är den stängd eller öppen, står den på glänt, är gångjärnen smorda eller gnisslar det när porten rör sig i den stilla blåsten? Allt handlar om vår beredskap. Har vi förberett vår gravkammare? Tänker vi på andras, på offren i vår tid? ”Låt våra kära stå upp i härligheten för att evigt leva i Guds evighet och barmhärtighet”, ber vi ofta i kvällsbönen (första söndagsvesper i fastan).

Kärleken är som vackrast när den är deltagande i sorg. Judarna såg det i Jesus. ”Se hur mycket han höll av honom” (Joh 11:36).

Vi minns skolskjutningarna och de oprovocerade massmorden. Allt det grymma har sin motsvarighet i den deltagande kärlekens oskrivna liturgi. ”Se, hur de höll av dem!”

Nu har vi tid och vi tycker att vi har gott om tid. Men en dag går det fort, för fort, dörren slår igen och det är slutet som kommit. Saliga de kloka jungfrurna som hade både krus och olja till sina facklor på vägen till bröllopet alla var inbjudna till, Brudgummen kommer, omgiven av ett strålande ljus. Har vi bröllopskläderna på oss? Låt oss se i samvetets spegel. Den ljuger inte. Den mask vi gömmer oss bakom syns inte i vår andliga spegel. Bara Gud ser vem vi är. Den skönhet Gud ger oss genom sitt skapelsefinger är den självbild vi ska tacka Gud för. Amen.

diakon Göran Fäldt