Predikan 31 söndagen under året 2019
Vish 11: 22-12:2; Ps 145: 1-2, 8-11, 13cd-14; 2 Thess 1:11-2:2; Luk 19:1-10
”I dag har räddningen nått detta hus – han är också en son till Abraham” (Luk 19:9).
Kära bröder och systrar, kära barn i vår församling. Det finns många därute, på gatan, i affärerna, på bussen eller tåget, eller i bilen och på cykeln, på skolgården, som funderar. Den där Jesus, vem är han egentligen?
Det är så det ofta börjar, en nyfikenhet, en lust att ta reda på hur det förhåller sig med det man inte känner till eller vet något om. Kanske Jesus är något för mig… Var är han, var kan jag finna honom, kommer han att lägga märke till mig, jag som inte har någon särskild betydelse, inte här i världen – inte för honom heller – kanske?
Så plötsligt till stor överraskning kommer han hem till den nyfikne och undrande enkla människan. Inte bara på artighetsvisit utan med en värme och en vänlighet – med en inbjudande blick: ”Du är också en son till Abraham, till mig, till Människosonen!”
Den nyfikne har fått ett större svar än han ens tänkt sig. Här är Han alltså, den som alla talar så mycket om, som så många vänder sig till för att få hjälp.
Vem är du, Herre? tänker den nyfikne. Bara detta att den nyfikna människan säger ordet ”Herre” i sitt uppvaknade hjärta, leder vidare – till en verklig kontakt, som inte heller var väntad, som överraskade den nyfikne. Han förstår i ett enda ögonblick att han är sökt av denne Jesus, att Jesus var mer nyfiken på honom än han själv var på Jesus.
Det är så det börjar, olika för alla, men en början som berör, som utvidgar sig som en ballong i själva hjärtat. Den nyfikne har fått en insikt, kommit på något, upptäckt något som inte kan förklaras i ord. Det blir ett personligt tilltal: ”Du var förlorad men jag vill rädda dig till att vara den du verkligen är” – en son till Abraham.
Den Jesus som alla talar så mycket om, talar till mig! Av alla otänkbara människor, till mig!
Vad händer sedan med den nyfikne som fått ett större svar än han ens kunnat drömma om. Jesus uppenbarar sig för honom som en verklig vän, en närstående som talar till honom med en röst som blir starkare och starkare. Den första beröringen blir snart en vänskap man inte vill förlora, utan behålla och lära känna än bättre och än mer. Ja, det går inte att förklara på något annat sätt, jag har förälskat mig i Honom. Han är mer än en vän, han är min Älskade.
Jag söker honom överallt som en svartsjuk älskare, var är Han min älskade, varför gömmer Han sig? Han gömmer sig för att jag skall söka Honom än ivrigare, med större längtan! Min Gud, min Gud, vilket lidande det är att inte få vara hos dig och få njuta av din skönhet och din kärlek!
Paulus säger det vi själva vill i det som återstår i vårt liv: ”Därför ber vi alltid för er att vår Gud skall finna er värdiga hans kallelse och ge framgång åt varje gott uppsåt och varje handling, gjord i tro och med hans kraft” (2 Thess 1:11).
Därför ber vi för er! Vi – det är apostlarna, Kyrkan, vittnena, lärjungarna som blivit Herrens missionärer därute, ”på gatan, i affärerna, på bussen eller tåget, eller i bilen och på cykeln, på skolgården”. Vi alla som Abrahams söner och döttrar, vi alla som var förlorade har blivit funna och förts in på räddningens väg. Den vägen måste vara Jesu väg, det har vi nu förstått, hans väg visar sig på vår väg, olika alla andras, men uppfångade i Hans.
Är vi värdiga denna konungsliga och profetiska väg genom livet och i världen? Har vi del i Jesu heliga prästämbete bara därför att vi är söner och döttrar till Abraham och återfunna av Människosonen som söker det som var förlorat?
Ja, Gud har gjort oss värdiga genom sin Vishet och Försyn. Salomo har i sin vishet sagt om Herren dessa underbara ord som vi fått lyssna till i dag: ”Men du är barmhärtig mot alla, därför att du förmår allt, och du överser med människors synder, för att de skall omvända sig” (Vish 11:23).
Kära bröder och systrar, och ni kära barn i Herren Jesus Kristus! Får jag bara uppmana er, älskade barn: Spring till Jesus och bjud in honom. Hitta på något att bjuda honom på som ni själva tycker om. Han kommer att bli jätteglad om ni gör det!
Sackaios klättrade först upp i ett träd för att kunna se Jesus som närmade sig i folkmassan. Jesus ropade på honom, ”Skynda dig ner, Sackaios, i dag skall jag gästa ditt hem” (Luk 19:5). Ja, det som hände då i Jeriko det händer varje dag i varje hörn av vår värld: Jesus kallar de nyfikna och de nyfikna omvänder sig och får ett nytt liv, ett liv de inte kunnat ana, och ett liv de aldrig vill förlora, för de har funnit den Älskade! Amen.
diakon Göran Fäldt
