Predikan 2 januari 2023, Requiemmässa för påve emeritus Benedikt XVI
Kära bröder och systrar i Herren, kära barn och unga!
När vi idag får frambära en rekviemmässa för Joseph Ratzinger, gör vi det först och främst som en tacksägelse i förening med vår egen biskop och kardinal Anders som firar rekviemmässan för honom i morgon tisdag 3 januari kl. 17 i S:t Eriks domkyrka.
I hela den katolska kyrkan över hela världen kommer bön för den avlidne påven emeritus lyftas upp till Gud för Joseph Ratzinger i kärlek och förtröstan även om hans död också fyller oss med sorg och eftertanke för var och en som lever i gemenskap i tron på Jesus Kristus den uppståndne. Vi kan idag trots avstånd i tid och rum med celebranten vid graven, säga, ”Genom vår Herres Jesu Kristi kors + får du frälsning och uppståndelse. Frid vare med dig!”
Det blir en viktig troshandling för oss själva att i gemenskap visa tacksamhet och vördnad för denne Petri efterträdare och Kristi ställföreträdare på jorden som tjänat alla Herrens kallade och trogna som herde och Fader i Kristi namn. För alla påvar som burit bördan av ett andligt ansvar för Kyrkan är det en tid som alltid är full av utmaningar och prövningar. Så har det också i hög grad varit för Joseph Ratzinger som påve, och som medbroder under tiden han varit påve emeritus.
”Var en herde för mina får”, har Jesus sagt till Petrus efter måltiden med apostlarna vid Tiberiassjön där Han visat sig för dem levande och uppstånden (Joh 21: 16). ”För mina lamm på bete”, har Jesus uppmanat påven Benedikt XVI, vilket alltid betyder, Ge dem den befriande sanningen, den som Kristus gett Kyrkan att förvalta och ge vidare till nya kristna. För denna sannings skull är varje påve, ja varje av påve utnämnd biskop, och varje av biskop ordinerade präst och diakon, beredd att ge sitt liv.
Det finns ett skäl att tänka på påven emeritus och be för honom med hans dopnamn, Joseph. Det är en gammal tradition i vår katolska kyrka att den tjänande prästen, fader camerlengo, vid en påves död, tre gånger ska beröra den dödes kropp med en klubba och fråga honom med dopnamnet, (Joseph) på latin, ”Mortuus est” – ”Är du död?” Tredje gången säger camerlengon med dopnamnet, på latin, eftersom den döde inte svarar, ”Vere, mortuus est” – ”Du är verkligen död”.
Gud har kallat själen till sig och kroppen är verkligen död och skall begravas. Nu vet vi att Benedikt XVI utsett platsen för sin grav i kryptan under huvudaltaret i S:t Peterskyrkan, och att han kommer att invänta Uppståndelsens dag i närheten av den förste påvens grav, den helige Petrus, martyren.
Benedikt XVI dog fridfullt dagen före Guds Moder Marias högtid den 31 december förra året. Vi tänker på Maria som Assumpta, som upptagen till himlen med kropp och själ till Gud.
Alla katoliker vet hur högt påven Benedikt XVI älskade Herrens moder. Han kom från en trakt i Bayern i södra Tyskland där andakten till Guds Moder alltid varit stark. Det visade sig också att motståndet mot den politiska ateismen under nazitiden var starkt i dessa trakter.
Nu tror och hoppas vi att han får möta henne vid Kristi sida och med henne tillbe Honom som Fadern av barmhärtig kärlek sänt oss som Återlösare och Frälsare. Han får nu lyssna till den himmelska sången, den som aldrig tystnar utan evigt sjöngs inför Gud den Allsmäktige. Amen.
diakon Göran Fäldt
