Predikan 11 söndagen under året 2026

2 Mos 19: 2-6a; Ps 100; Rom 5: 6-11; Matt 9: 36 - 10: 8

Kära medkristna,

För två söndagar sedan firade vi högtiden den Heliga Trefaldigheten. Vi firade enheten mellan de tre gudomliga personerna, Fadern, Sonen och den Helige Ande. Detta mysterium har uppenbarats för oss genom Jesu Kristus, Gud och människa i en och samma person. Sanningen om Gud är den som vi firat. Vi tror på den och vi förstår vad sanningen säger. Den gåvan har vi fått av Gud. Orden säger oss vad vi behöver veta. Samtidigt kan vi inte ha någon direkt kunskap om Gud. Han förblir mysterium för oss och vi accepterar det som ett uttryck för Guds vilja med oss mänskliga varelser, skapade efter Guds avbild. Förra söndagen firade vi högtiden Jesu Kropp och Blod, eukaristins mysterium. Också här låter Gud oss veta vad vi behöver veta och vad vi behöver ta emot för att vinna det eviga livet. Men inte heller på den högtiden kan vi få direkt kunskap om vem Gud är eller hur Gud lever i evighet som källa till allt som finns till. Vi dras i alla fall till Gud för Gud har väckt kärleken till liv i vårt hjärta. Vi har blivit ”förälskade” i Gud men vi vet inte vart denna ”förälskelse” skall leda oss. Gud har visat oss kärlek innan vi kan visa Gud vår mänskliga kärlek. Hur kommer vi att omgestalta vårt liv är vår ständiga fråga?

Efter dessa två heliga högtider leds vi genom Jesu ord in i en mänsklig verklighet, en som inte är mysterium utan som är påtaglig och som vi kan ha direkt förståelse för. Det är en verklighet som sätter vårt samvete på prov. Jesus sänder ut sina apostlar med ett uppdrag att bota sjuka, uppväcka döda och rena spetälska, leprasjuka, från deras sår. Hur långt skall Jesu lärjungar gå för att genomföra sin kallelse och sitt uppdrag, undrar vi? Låt oss ta ett exempel med anledning av Jesu ord. Fader Damianus av Molokai är skyddshelgon för alla leprasjuka och för dem som är kallade att vårda de sjuka kroppsligt och andligt. Som ung präst från Belgien valde han att skickas till en fruktad koloni i ökedjan Hawaii som heter Molokai. Fader Damianus levde med de sjuka, predikade, gav sakramenten, smittades och dog själv som spetälsk. Precis som vi har han firat mysterierna den heliga Trefaldigheten och Corpus Christi högtiden, men han har genom sin tro kallats till den verklighet Jesus talat om idag, de obotligt sjukas verklighet. Helgonen som viger sig till barmhärtighetsverken för att tjäna de sjuka har vunnit något av universell betydelse som de också genom Guds nåd kan förmedla, nämligen en mer direkt förståelse av Guds väsen. Vem är Gud? Vilka är vi? Svaret är det Paulus säger i Romarbrevet ”Knappast någon vill dö för en rättfärdig, kanske går någon i döden för en god – men Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare”.

Kära medkristna! I dessa ord visar Gud vem han är och hur han verkar. Han älskar oss när vi fortfarande är honom ovärdiga och bortvända, lika sjuka som de spetälska men inte medicinskt sjuka, men andligen och moraliskt. I det tillståndet älskar Gud oss för att sedan göra oss till verkliga helgon, som en fader Damianus eller som så många ordenssystrar och lekmän som gett sina liv för de allvarligt sjuka. Jesus själv såg hur det stod till med de lidande och sjuka och han ” fylldes av medlidande med dem”. Det säger oss allt om vem Gud är och hur han vill verka genom sina lärjungar. Han lider med oss av kärlek. Det kunde vi förstå under Jesu Heliga Hjärta högtiden i fredags. Och till Hans lärjungar hör ju vi, inte sant! Vart vill Gud leda oss?

Vi skall vara ett heligt folk och tillhöra Gud för alltid. Må Guds Moder Maria och alla helgon hjälpa oss att göra våra tjänster för vår nästa i deras verklighet. Som påve Franciskus älskade att säga: ”Kyrkan måste lukta som fåren”. Amen.

diakon Göran Fäldt