Predikan 6 augusti 2024, Kristi Förklaring

Alla är välkomna – till förändring och omvandling!

Dan 7: 9-10, 13-14; Ps 97; Mark 9: 2-10

Vad är Kyrkan och varför finns hon till? För att svara på det kan vi börja med att slå fast vad Kyrkan inte är: en andlig serviceinstans eller en mötesplats för gelikar – och vad hon inte gör: bekräfta oss i att det vi känner och vill alltid är rätt, bara för att vi råkar känna och vilja det starkt.

Kyrkan är istället inbrytningen av himmelriket, av det eviga och heliga, Guds egen verklighet, i tid och rum. Hon är himlens ambassad, eller himlens port, i världen. Kyrkan är grundad av Kristus själv, hennes huvud, som själv har utrustat henne med bestämda och synliga tecken och markörer, t ex Petrusämbetet för hennes sammanhållning i den tro som Kristus gav apostlarna, och prästämbetet, för tjänst, i den obrutna tron därifrån. Kyrkan består av syndare, också svåra sådana. Hennes helighet kommer därför aldrig ur förträffligheten hos oss som finns här, utan enbart ur närvaron av gudomligt liv i henne. Så kan Kyrkan vara Guds redskap för hans kärleksfulla omvandling av dem som söker sig dit, till Jesus Kristus likhet, efter Guds plan. Med alla troende i alla tider är hon, och kallas till att allt bättre bli, Kristus kropp, utföraren av Guds vilja i välden.

Händelsen vi kallar Kristi förklaring visar precis detta. Samma lärjungar som senare ska vara med Jesus i hans dödsångest i Getsemane, får tydligt se, inte bara ana, hur den gudomliga härligheten lyser ur, inte bara reflekteras i, Jesus fysiska gestalt. Helt inramat av det Gamla Testamentets liturgi och symbolspråk för att visa att Jesus inte är ännu en profet, utan Gud i förening med människan och den som fullkomnar allt som Israels tro, med Moses lag och profeterna, hela tiden pekat fram emot.

Kristus kallar alla att följa honom, och vill göra den som följer till en ny skapelse, genom den Helige Ande, med syndernas förlåtelse och löftet om liv bortom döden. Detta blir möjligt i och genom Kyrkan; sanningen som bärs av den oföränderliga läran och de sju sakramenten, som hjälper oss att dö bort från vårt gamla jag, det som vill göra Gud identisk med den och där jag är just nu, för att istället leva i en stegvis omvandling till alltmer av helighet. På latin heter dagens fest ”Transfiguratio”; ”omvandling”. Av och i Kristus!

Att denna vår omvandling, med sina naturliga försakelser och lidanden, ska fullkomnas i en kroppslig uppståndelse – detär evangeliet, det glada budskapet. Det kallar alla till Kyrkan. Alldeles oavsett vilka självuppfunna indelningar och identiteter som vi just nu råkar föredra. Och oavsett våra synder, stora, små, synliga, osynliga, som blir förlåtna om vi bara ber om det! Alla är välkomna. Men inte på sina egna villkor. Utan på Kristus villkor. För att omvandlas till att bli alltmer lika honom här, och därför slutligen en dag i uppståndelsen till evigt liv. Amen.

pater Thomas Idergard