Predikan 22 juni 2022, S. John Fisher o S. Thomas More, martyrer
Jesus varning för falska profeter gäller idag likväl som på S:t Thomas Mores tid
2 Kung 22: 8-13; 23: 1-3; Ps 119: 33-37, 40; Matt 7: 15-20
”Falska profeter” och ”falsk profetia” är inget frikyrkligt begrepp, utan, som vi just hörde i evangeliet, ett djupt bibliskt. Något som framförallt Jesus själv och Aposteln Paulus ofta varnar för. Därför är det också något alla kristna i alla tider, också vi katoliker, också idag, uppmärksamt ska vara på vår vakt mot. Genom att då börja med att känna igen.
Som Jesus säger är det frukten som skvallrar om trädet, effekten som pekar på sin orsak. Där det råder splittring och strid om tron bland kristna, och katoliker, som en illa smakande frukt, en dålig effekt, är trädet, orsaken, alltid en förkunnelse eller praxis som, uppfunnen inifrån eller kommande utifrån, öppet går emot, ja, tar strid emot, vad den katolska och apostoliska tron alltid har hävdat och praktiserat som sant på ett eller flera områden. Allt för att enskilda personer och grupper menar att just de besitter en bättre och mer fullständig sanning än Kyrkan som helhet och i alla tider, med grund i den långa traditionens, generationers, förståelse av Bibeln och apostlarnas första gemenskap. Då är ”falska profeter” och ”falsk profetia” i görningen.
Motsatsen till ”falsk profetia” ser vi hos helgonen. Helgonen, om än mycket olika, vittnar alla om ödmjukheten att vi inte uppfinner sanningen utifrån eget tycke och smak, och att Kyrkan inte är en åsiktsklubb där den med flest, eller starkast, röster vinner. Martyrerna är helgon som t o m gett sina liv för att sanningen inte bara är något vi upptäcker och omfamnar, utan något som ingen kan skilja oss från.
Dagens martyrer, de Heliga Thomas More och John Fisher, mördades för att de i 1500-talets England ville stå fast vid tron på att Kyrkan bara har legitimitet i förkunnelse och som sakramentsgemenskap om hennes medlemmar och herdar är förenade i de synliga enhetstecken som Kristus själv har gett henne, dvs med den synliga och obrutna traditionen av tro från apostlarna i förening med Petrus efterträdare. De heliga Thomas och John ville förbli katoliker, när kungen, Henrik VIII, med våld skapade en egen kyrklig gemenskap för att förkunna kungens uppfattningar, i vad som kallas reformation. De ville bara ha rätten att få stå fast vid tron från apostlarna, även om andra använde sin fria vilja till att avfalla. Trots att de till slut förstod att det skulle bli deras död.
Sann kärlek och kärlek till sanningen går aldrig att separera från varandra. Och just därför vet vi att de Heliga Thomas och John lever med Jesus Kristus i hans eviga liv med Fadern. Där ber de för oss katoliker idag, att vi, som de, må stå fasta, i trohet, fria från påverkan från läror som vill skilja oss från de grundläggande sanningar om Gud, människan, Kyrkan, frälsningen och sakramenten, som Kyrkan har tagit emot från sin Herre med uppgiften att förvalta och föra vidare, och därför alltid hållit fast vid. Vad andra än tycker, tänker, säger och gör. Amen.
pater Thomas Idergard
