Predikan 19 mars 2026, S. Josef, Jungfru Marias brudgum

"Ditt liv handlar inte om dig"

2 Sam 7: 4-5, 12-14, 16; Ps 89; Rom 4: 13, 16-18, 22; Matt 1: 16, 18-21, 24

Kära systrar och bröder i Kristus,

Idag firar vi hela den universella, dvs Katolska, kyrkans skyddspatron. Utan en enda egen replik i Bibeln, är hans liv ett av de mäktigaste vittnesbörd som finns om att lyssna och lita på Gud, och att handla på basis av det lyssnandet och den tilliten. Till skydd för Guds plantering av sitt rike, sin nya ordning, i världen, så att den kan gro och växa och därmed dra människor till sig.

När jag häromåret vistades i Sydafrika och en dryg månad arbetade i katedralen i Durban, fanns i prästbostaden en liten prydnadsstaty av den kanadensiske skulptören Timothy Schmalz föreställande den Heliga familjen. Josef sitter ner och håller en sovande Maria i sina armar och sitt knä. I hennes famn vilar det sovande Jesusbarnet. Josef sluter sina ögon och vilar sitt huvud mot Marias men han sover inte. Han håller istället Maria och Jesus när de sover. Statyn heter ”A Quiet Moment”, ”ett stilla ögonblick” och det utstrålar den verkligen.

Jag tyckte mycket om att betrakta detta lilla, talande konstverk, som den bästa och mest träffande framställning av den Helige Josef som jag har sett. Här framgår hans skyddspatronat så tydligt: hans styrka, synlig i handling, bär Kyrkan, som symboliseras av Jungfru Maria, hon som aktivt sa sitt ja till Guds erbjudande att genom henne kunna gå in i världen, och som i sin tur i sin barm bär Jesus Kristus, Guds synliga erbjudande om evigt liv, i Kyrkans oföränderliga lära och sju sakrament, till alla som vill tro.

Som dagens evangelium berättar, visar den Helige Josef på de hållningar som skyddar Kyrkan och alltså håller Guds ljus levande, genom oss, som tillhör Kyrkan – både ofullständigt genom det kristna dopet i andra kristna samfund och gemenskaper, och fullständigt genom integreringen i hela den sakramentala gemenskapen. Jag ser fem centrala beståndsdelar i denna hållning som tydlig förebild för oss:

Till att börja med, handlar det hur kärleken får oss att höja oss över våra egna behov av upprättelse och i varje läge se den andras bästa, trots att den andra t o m kan ha sårat oss. Så som den Helige Josef tänkte med en hemlig skilsmässa som inte skulle ”dra vanära” över Maria.

För det andra gäller det ödmjukheten som inte är osäkerhet om sanningen utan insikten att det finns en sanning – Gud – som inte beror på mina åsikter men som det är min livsuppgift att söka och sedan försöka omfamna.

För det tredje har vi tilliten till att det som kan se ut som en katastrof för mig kan vara meningsfull i Guds plan, för både mig och många andra, och att min kallelse är att med Gud förhålla mig till ”katastrofen”, istället för att försöka behärska den och därmed översköljas av frustrationen av att inte kunna göra det. För det kan jag sällan.

För det fjärde: insikten att min stora uppgift i livet förmodligen är en som jag varken tänkt ut själv eller först skulle ha valt; att mitt liv handlar om något mer och större än mig och det jag omedelbart vill, dvs tror jag behöver; att mitt liv handlar om vem jag är kallad att bli i Guds plan, med och för Guds verk. Och som följd av denna insikt, beredskapen att låta alla egna omedelbara behov stå tillbaka.

Och för det femte och sista, men inte minst, ser vi i den Helige Josefs hållning det faderskap som inte nödvändigtvis är biologiskt utan en vilja att med sin styrka tjäna det mänskliga livet och dess villkor från dess tillkomst och under dess absolut mest sköra tid, närhelst det korsar min väg. Och därtill då att vara beredd att utsätta sig för alla umbäranden och all vanära för det, om så behövs.

Vad alla kristna, män som kvinnor, kan lära av den Helige Josefs föredöme, och alltid får be om hans förböner för att se och göra efter, är att också vi, precis där vi finns, som delar av Kyrkan, behöver göra vårt för att bära och skydda Kyrkan, med det värdefulla hon har i sin barm och vill dela med världen. Amen.

pater Thomas Idergard