Predikan 2 Påsksöndagen 2024
Dödssynder och förlåtliga synder
Apg 4: 32-35; Ps 118; 1 Joh 5: 1-6; Joh 20: 19-31
Kära bröder och systrar i Kristus,
Denna söndag kallades förr i tiden för dominica in albis (depositis), d.v.s. ”den vita söndagen”, på grund av att påskvigilians nydöpta i fornkyrkan hade kvar den vita klädnaden som de tog på sig under påsknatten som ett tecken på att de blivit pånyttfödda i Kristus under hela påskoktaven. De behöll alltså den vita klädnaden från påsknatten ända fram till dagens mässa.
I Rom firades dagens liturgi i S:t Pankratius basilika. Den helige Pankratius var en pojke på 14 år som i början på 300-talet blev halshuggen i Rom för att han konverterat till den katolska tron. Det påminner oss om att vi som döpta inte bara blir pånyttfödda och fyllda med Guds övernaturliga liv utan vi är också kallade att ge våra liv till Gud. Få av oss blir martyrer men vi är alla kallade att vittna för Herren Jesus Kristus och vara beredda på att tron sällan kommer att bli uppskattad utan att om vi tar vårt kristna liv på allvar så kommer det att föra med sig en del obekväma reaktioner från vår omgivning.
Idag är även den gudomliga barmhärtighetens söndag. Den heliga Faustyna fick en uppenbarelse av Jesus Kristus som sade att han ville att denna söndag skulle firas som just den gudomliga barmhärtighetens söndag. Han sade även att den som går till bikt och tar emot den heliga kommunionen idag får fullständig avlat. Detta stadfästes senare av påven Johannes Paulus II. Man kan alltså idag få fullständig avlat om man biktar sig, tar emot den heliga kommunionen, ber för påvens intentioner och deltar i en andakt till den gudomliga barmhärtigheten i en kyrka.
Avlat innebär att det timliga straffet för ens synder tas bort. När vi går bikt får vi ju förlåtelse av Gud för alla våra synder. För förlåtliga synder kan man få förlåtelse genom att be till Gud eller genom att ta emot kommunionen, men för dödssynder kan man under normala omständigheter endast få förlåtelse i bikten. Man återställs då till nådens tillstånd så att om man skulle dö så kommer man till himlen. Bikten tar på så sätt bort det eviga straffet för synderna, d.v.s. att man blir skild från Gud i evighet, det som brukar kallas för helvetet. Men bikten tar inte bort det timliga straffet, utan detta tas bort genom botgöring. Man får till exempel en bot när man biktar sig som tar bort en del av det timliga straffet.
Om man inte har gjort tillräckligt med bot under sitt jordiska liv så måste man i skärselden ta på sig det timliga straffet för sina synder. Avlat är ett slags dispens från en del av detta straff; man förkortar så att säga sin tid i skärselden. I princip alla böner och allt man gör av kärlek till Gud ger någon form av avlat. Men Kyrkan kan även ge speciella avlat, till exempel idag då man kan få fullständig avlat genom den gudomliga barmhärtigheten.
Dagens evangelium är mycket passande för den gudomliga barmhärtighetens söndag. Det skildrar nämligen hur Jesus instiftar biktens sakrament. Kyrkan lär att samtliga sju sakrament är instiftade av den Jesus Kristus själv. Detta går emot de protestantiska kyrkorna som i regel endast erkänner två sakrament, dopet och eukaristin.
Jesus instiftar biktens sakrament, som vi hörde i evangeliet, genom att han andas på lärjungarna och säger: ”Ta emot Helig Ande. Om ni förlåter någon hans synder, så är de förlåtna, och om ni binder någon i hans synder, så är han bunden, och om ni binder någon i hans synder, så är han bunden.” Ingen har ju makten att förlåta synder utom Gud, så om vi ska kunna få förlåtelse för våra synder genom bikten så måste Kyrkan ha fått uppdraget att förlåta synder av Gud.
Ibland kan man som präst få frågan hur ofta man ska gå och bikta sig. Kyrkan säger bara att vi måste bikta oss en gång om året om vi begått en dödssynd. I själva verket borde man bikta sig så snart som möjligt om man begått en dödssynd. Exempel på dödssynder är abort, användandet av preventivmedel, dödshjälp, sex utanför äktenskapet, heresi eller att man missar mässan på en söndag eller påbjuden högtid. Men även om man inte begått några allvarliga synder är det bra att gå till bikt. En gång i månaden är en bra rytm, och om man praktiserar någon form av daglig bön kan man gå oftare.
Låt oss så vända oss till Herren och tacka honom för hans barmhärtighet, för att han skänker oss förlåtelse för våra synder och för biktens sakrament där vi kan ta emot Herrens barmhärtighet och åter bli fyllda med hans nåd och kärlek. Amen.
pater Mikael Schink
