Predikan Påskvakan 2022
Kristus är uppstånden från de döda! Må hans ljus förjaga allt vårt mörker!
Så ljöd budskapet när påskljuset hade tänts vid elden: Kristus är uppstånden från de döda! Därför ber vi att hans ljus skall förjaga allt vårt mörker. Vi firar denna påsk när mörkret i världen känns tätare än på länge. Men trots den brutalitet och lögn som kännetecknar varje krig är påsken en påminnelse om det mörker som råder hela tiden och överallt där Kristi ljus inte lyser. Också där det råder yttre fred.
Med små påskljus i våra händer gick vi i procession in i kyrkan och lyssnade vid det stora påskljuset till Exsultet, den kanske vackraste av kyrkans liturgiska böner. Den vänder sig med sitt budskap först till änglarna. Kristi uppståndelse får också änglarna att jubla. Sedan uppmanas jorden att jubla av glädje. ”Hela världen må förnimma att mörkret har skingrats.” Vidare uppmanas kyrkan att glädja sig. Hon bär i sig uppståndelsens krafter. Hela hennes liv och historia vore obegriplig utan Kristi uppståndelse.
Exsultet inleds som en eukaristisk prefation, ”Ja, sannerligen är det tillbörligt och rätt…” Med olika bibliska bilder och händelser beskrivs påskens outtömliga innebörd. Nästan berusat talar den om Kristi ömsinta omsorg och bottenlösa kärlek. Den kallar skulden ”lycksalig”, ty den blev inlöst av en sådan Återlösare. Men det är Guds glödande kärlek som besjungs och därför blir också allvaret så stort: ”Meningslöst är det att födas som människa om vi inte blir födda på nytt till det sanna, eviga livet”.
Exsultet beskriver frukterna av Kristi uppståndelse. Brotten förjagas, skulderna utplånas, oskulden ges åt de fallna och de bedrövade får glädjen tillbaka, hatet förintas, fred skapas och makterna tvingas till lydnad. Skeptikern undrar om detta inte är överord? Tron svarar: Det är vi som är blinda, döva och tröga. Allt gott i historien har sin källa i denna natt. Det är vi som inte har upptäckt påskens hisnande storhet. Allt är förvandlat, ty Kristus har uppstått från de döda! Vad skulle inte hända om vi fullt ut levde i påskens sanning? Otaliga vittnesbörd bekräftar den sanning vi firar denna natt.
Också slutet av Exsultet liknar eukaristin. Påskljuset frambärs som ett välluktande offer ”som bina med sin flit har berett och den heliga kyrkan nu får ge som gåva genom sina tjänares händer”. Moderbiet, bidrottningen, nämns inte vid namn, men det måste vara Maria. Hon som stod vid korset och deltog i Sonens överlåtelse till Fadern. Kyrkan ber att påskljusets låga skall förenas med ljusen på himmelens fäste, särskilt med Morgonstjärnan, som är ett namn på Kristus. Påsknatten är en lycksalig natt ”då jord och himmel möts, då Gud och människa förenas”.
Kristi uppståndelse är alltså något vida mer än att han som människa blev levande igen. Uttrycket ”återuppståndelse”, som används idag, förminskar både det unika och allt nyskapande i Kristi påsk.
Samtidigt var det något konkret och kroppsligt. Graven var tom. Även om den tomma graven ensam inte bevisar något, så är det en förutsättning för den första kristna förkunnelsen. Hade någon kunnat visa fram den döda kroppen hade vi inte firat påsk idag. Samtidigt är det något som omfattar och genomsyrar allt. Vår förre påve Benedikt XVI säger: ”Uppståndelsen är något som har hänt i historien, men den spränger historiens rum och når utöver det”.
Ett ljus brinner genom att förtäras och brinna ner. I påskljuset finns vårt livs hela kallelse och mening. Att följa Kristus, dö från synden och ingenting föredra framför kärleken till honom. Det är denna påsk som inprogrammeras i den döpte. Vi bär Kristi uppståndna kropp och blod i våra kroppar för att dessa skall förvandlas till fullkomlig likhet med hans förhärligade kropp.
Därför ber vi: ”Må Kristi ljus förjaga allt mörker.” Kristi ljus är starkare och förjagar mörkret. Vi hörde det i den sjätte läsningen ur Baruks bok: ”Lär dig var det finns vishet, var det finns kraft och förstånd. Då kommer du också att inse var det finns liv och ljus för ögonen, var det finns lång levnad och frid”. Gud liknar sina barn vid stjärnor som skall fullgöra sin vakttjänst. ”Han kallar på dem, och de svarar: Här är vi! Och lyser med glädje för sin skapare.”
Älskade systrar och bröder, ”Kristus är uppstånden från de döda! Må hans ljus förjaga allt vårt mörker.”
Amen.
pater Ingmar Svanteson
