Predikan Påskdagen - Kristi Uppståndelse 2022

Apg 10: 34a, 37-43; Ps 118: 1-2, 16-17, 22-23; 1 Kor 5: 6b-8; Joh 20: 1-9

Jag är ännu hos dig för att fördriva allt mörker

Kristus har uppstått från de döda! Kyrkan sjunger och mediterar över det oerhörda. Men i påskdagens högmässa använder hon en ”stillsam­ma­re” ton­art än i den hän­delserika och stundom dramatiska påskvakan. Elden tändes i mörkret, gav ljus åt påskljuset och när ljuset burits in i kyrkan sjöngs en lång jubelsång. Bland annat hör­de vi hur ”natten lyste som dagen”. Kristus upp­stod i den första påsknattens mörker. I denna hög­mässas ingångsvers använder kyrkan samma psaltarpsalm, men några and­ra verser.  Med lågmäld förundran låter hon Kristus säga till kyrkan: ”Jag har upp­stått, jag är än­nu hos dig”. Så svarar Kyrkan: ”Du omger mig på alla si­dor, jag är helt i din hand. Den kunskapen är för djup för mig, den övergår mitt för­stånd”.[1] Det vitt­nar om en tyst och omslutande närvaro. På naturens plan är den jäm­för­bar med luften som vi både om­ges av och andas in för att kunna leva. Jesus sä­ger: ”Jag är uppstån­delsen och livet”. Påsken ger människan liv, men ett liv som övergår och fullbordar det jordiska liv som ju slutar med döden. Kristi uppståndelse ger oss odödligt, evigt liv. Men mer än så den full­bor­dar människans liv. Människan får del i Guds liv, hon görs gudomlig. Därför kan aposteln Paulus säga att skapel­sen suckar efter Guds barns frihet. Skapelsen, och särskilt människan, bär i sitt innersta en längtan, en längtan efter livets me­ning och fullbordan. Johannes kallar denna ”mening” log­os,i våra biblar över­satt med begrep­pet ”ord”. Denna mening med livet, detta logos, tror vi har blivit människa i Marias son. Genom sin upp­ståndelse ger detta ”Ord”, Kristus, oss del av den yttersta me­ningen med människans liv.

    Ordet har gått in i tiden. Vi ser det på påskljuset. Det ristades med Ordets namn, Alfa och Omega, begynnelsen och änden. Men mellan A och O ser vi det innevaran­de årtalet. Han som är början och slutet, har gått in också i detta år 2022. ”Jag är än­nu hos dig”,som vi sjöng i ingångsversen. Människans liv får me­ning när hon låter sig upplysas av detta ljus.

    Fem ”rökelsekorn” stacks in i korset. De symbo­lise­rar Jesu sår, genom vilka vi blir helade. Vi böjde knä för korset på Långfredagen. Man kan göra det också för påsklju­set. Det lyser för att hela oss från våra sår och förjaga allt vårt mörker.

    I den första läsningen hörde vi Petrus predika. En tid efter pingsten sammanfattar han Jesu liv, från dopet i Jordan fram till korsfäs­telse och uppstån­delse. Denne Je­sus, som vandrade omkring och gjorde gott, häng­de de upp på en träpåle och döda­de. Men Gud upp­väck­­te honom på tredje dagen. Guds barm­härtig­het är star­kare än orätt, våld och krig, även om det ofta inte ser ut så. Åt dem som kunde vittna om lju­set, eftersom de åt och drack med honom efter hans upp­stån­delse, gav han uppdra­get att säga: ”Var och en som tror på honom får syndernas förlåtelse genom hans namn”. Den gäller alla som korsfäste ho­nom, det är alla vi syn­da­­re. Han bad för oss och betalade med sitt liv. Bö­nen besvarades av hans Fader genom att låta honom upp­stå från de döda och för­jaga vårt mörker. Påsk­bikten kan avläggas också efter påsk.

    I responsoriepsalmen ur psaltaren 118 sjöng vi om stenen ”som byggningsmän­nen förkastade”. Jesus liknas vid en sten för ett bygge. När människorna avvisade honom som Gud hade sänt, förvandlades ste­nen till en hörnsten i ett nytt tempel, till början i en ny skapel­se. Sådan är Guds vid­underliga förmåga att förlåta synd och förvandla mör­ker till ljus.

    Före evangeliet sjöng vi Påsksekvensen. Hymnen uttrycker med låga och höga to­ner hur död och liv gick i när­kamp. Sekvensen förbereder påskevangeliet i evange­listen Jo­hannes stillsamma vari­ant, utan jordbävningar och vakter som faller till mar­ken. Steg för steg beskrivs hur Johannes själv kommer till tro. Det står att Johan­nes sprang fortare än Petrus till graven. Fäderna för­klarar denna säregna in­formation med att Johannes hade större kärlek. Det är kärlekens iver som driver honom, de snabba fötter som den he­lige Benedictus talar om i sin regel. Om portvakten säger han: ”Han skall ge besked i all vänlighet och gudsfruktan, snabbt och med kärlekens iver”. Hur skulle Petrus kun­na springa snabbt? Han som förnekat sin Herre hade ju dåligt samvete. Så­dant gör stegen tunga. Medan Jo­han­nes stod vid korset tillsam­mans med Maria. Fram­komna till gra­ven är dock Pet­rus den modigare och vågar sig först in. Han ser bindlarna och hu­vudduken, den senare ordent­ligt hop­rullad på ett ställe för sig. Då gick också Johan­nes in. Det är han som skrivit detta evangelium. Som evangelist skriver han Som Senkelt om sig själv: ”han såg och trodde”. Kanske gick han hem till Maria och berätta­de. Efter Jesu ord från korset fick hon ju sitt hem hos honom.

Påskljuset står kvar i kyrkans mitt hela påsktiden. Ljuset säger det vi sjöng i in­gångs­versen: ”Jag är uppstånden, jag är ännu hos dig”. För att förjaga ditt och mitt mörker.

       Amen. Halleluja!

                                                                                                               pater Ingmar Svanteson

[1] En bearbetning av Psalm 139: 18, 5-6.