Kortpredikan, S. Thomas av Aquino, 28 januari 2019

Heb 9:15,24-28 Ps 98:1-6  Mark 3:22-30

”En gång för alla.”

Kristus behövde inte "offra sig många gånger", utan ”en gång för alla”.

Det är detta enda offer som görs närvarande i varje eukaristi. ”Kristi offer och mässoffret är ett enda offer” (katekesen).

Eukaristin är ett offer. Det framgår av själva instiftelsen. ”Detta är min kropp/mitt blod som offras/utgjutes för er.” Den gör Kristi offer på korset närvarande.

Att det måste ”upprepas” beror på att män­niskan är en tidsbunden varelse. Hon är ”på väg”. Hon märker det när hon glömmer eller när hon saknar uthållighet.  

Det är av barmhärtighet som Herren har gett oss det eukaristiska offret. Den frälsande kraften i Kristi evigt gällande offer ”skulle vara närvaran­de och sättas in mot de synder som vi begår varje dag”.

Thomas av Aquino säger: ”Om du söker uthållighet, så finns den i sin högsta form på korset. Vill du ha ett exempel på ödmjukhet, se på den korsfäste”.

Därför är eukaristin inte bara Kristi offer utan också Kyrkans offer.

Kyrkan, som är Kristi kropp, för­enar sig med hans offer för alla män­niskor. Lemmarnas liv, deras lovprisning, deras lidande, de­ras bön, deras arbete förenas med Kristi liv och hans fullkom­liga självutgivelse på korset. ”Hela kyrkan förenas med Kristi offer­hand­ling och förmed­ling”. Det ger människans liv dess högsta värdighet.

Kristi offer på altaret ger alla ge­ne­rationers kristna möjlighet att förenas med hans offer.

Inte för att ”tillfoga” något i egen kraft. Tvärtom! När vi ”frambär oss själva” och förenar våra liv med hans är det för att förbli ut­hålliga genom hans överlåtelse och offer - som skedde ”en gång för alla”.

                                                                                          pater Ingmar Svanteson