Kortpredikan 9 juli 2021
1 Mos 46: 1-7, 28-30; Ps 37: 3-4, 18-19, 27-28, 39-40; Matt 10: 16-23
Den stora berättelsen om människans väg ut ur mörkret för att få se Guds ansikte rymmer många miniberättelser. Josef och Israel får se varandras ansikte. Sonen sin faders och fadern sin älskade sons ansikte. Josef grät länge vid hans hals och Israel blir tröstad.
Det är en miniberättelse i den stora berättelsen om hur Sonen återförenas med Fadern efter fullbordat verk.
Men vägen dit är fylld av kamp. Jesus skickar ut sina lärjungar som får bland vargar. Människor skall bli deras fiender. Rakt genom familjen kan skiljelinjen dras.
”Ni skall bli hatade av alla för mitt namns skull.” Den onde vet vem som tillhör den som besegrat honom. Bakom människorna agerar den onde.
”Var kloka som ormar och oskyldiga som duvor.” Naiv godtrogenhet, gör oss lättlurade.
Ändå behöver lärjungarna inte bekymra sig. Vad de skall säga kommer att läggas i deras mun. ”Er faders ande talar genom er.”
Den yttre kampen koncentreras i hjärtats kamp mot de onda tankarna. De monastiska fäderna ger oss verktygen, urskiljningsförmåga (discretio) och hjärtats renhet.
Varje seger över en last kommer de andra till del. Josefs redbarhet kom hans bröder till del. Miniberättelsen är infogad i den stora berättelsen. Lärjungen får privilegiet att föra berättelsen vidare.
Varje berättelse och varje seger rymmer också den stora gåvan.
Gåvan koncentreras i den heliga eukaristin, som ger oss frukten av Sonens trohet till slutet. Den stärker oss i kampen och i hoppet om att under tårar en gång få se Gud ansikte mot ansikte.
”Den som håller ut till slutet skall bli räddad.”
pater Ingmar Svanteson
