Kortpredikan 8 december 2020, Jungfru Marias Utkorelse och fullkomliga Renhet
1 Mos 3: 9-15,20; Ps 98:1-4; Ef 1: 3-6, 11-12; Luk 1: 26-38
Maria visste och sjunger profetiskt att alla släkten skall prisa henne salig. Steg för steg har kyrkan förstått hennes roll i frälsningen.
Ängelns hälsning, ”Var hälsad, du högt benådade”, rymmer mer än en vördnadsfylld hälsning. Maria är helt fylld av nåd från första ögonblicket av sin tillblivelse.
Genom sin sons verk är hon, liksom ”i förväg”, ”med tanke på att Kristus skulle dö för alla människor”, helt och hållet befriad från ursyndens fläck och gjord till en värdig boning för sin gudomlige Son.
Därför kan Anselm, benediktinen i Canterbury, säga: ”Gud, som har frambringat allt, ville själv framgå ur Maria”.
Hon blir det bästa värnet för människoblivandets verklighet och därmed för människans okränkbara storhet. ”Gud födde honom (Logos, Guds eviga Ord), genom vilken allt har blivit till. Maria födde honom, genom vilken allt har blivit frälst.”
Genom Eva kom synden och döden över alla människor. Maria, den nya Eva, förmedlar nåden och återställer livet.
Det sker inte per automatik. Maria blir genom sitt ”ja” medarbetare till sin Son i hans kamp mot djävul, synd och död.
”Hennes moderskap i nådesordningen”, från bebådelsen till korset, skall, enligt konciliefäderna, ”fortsätta utan avbrott till dess alla utvalda fullkomnats för evigt”.
Maria personifierar Kyrkan och Kyrkan känner igen sig i Maria.
Kyrkans eukaristiska bön inför korset ljuder i varje ”Var hälsad Maria… Heliga Maria Guds moder, bed för oss syndare, nu och i vår dödsstund”.
Bönen är besvarad. De som med Maria ”satt sitt hopp till Kristus” står ”heliga och fläckfria” inför honom och kan sjunga den nya sången i den heliga eukaristin.
pater Ingmar Svanteson
