Kortpredikan 5 juni 2024, S. Bonifatius, biskop och martyr
2 Tim 1:1-3,6-12 Ps 123:1-2 Mark 12:18-27
Bonifatius växte upp i ett kloster i England men begav sig till Tyskland för att förkunna evangeliet. Hans mödor bar frukt och han räknas som Tysklands apostel. Han dog som martyr 754. Kyrkan är ett skepp, säger han, som ständigt skakas av prövningarnas vågor. ”Hon får inte överges, hon måste styras.”
Det är samma anda som när Paulus uppmanar sin lärjunge Timotheos att blåsa liv i den nådegåva som finns i honom sedan Paulus lagt sina händer på honom. Nådegåvan fungerar alltså inte automatiskt. Nåden efterfrågar människans samverkan.
”Gud har inte gett oss modlöshetens ande utan kraftens, kärlekens och självbesinningens.” Paulus uppmanar honom: ”Lid för evangeliet du också”, men så tillägger han: ”med kraften från Gud”.
Bonifatius säger: ”Sanningen kan visserligen mattas men aldrig besegras eller bedras. Därför tar vårt trötta sinne sin tillflykt till honom som genom Salomo har sagt: Förtrösta på Herren av allt ditt hjärta och förlita dig inte på ditt förstånd. På alla dina vägar må du tänka på honom, så skall han göra dina stigar jämna.”
Samverkan reduceras inte till en psykologisk teknik. Allt har sin källa i Kristi uppståndelse. ”Kristus har dragit liv och oförgänglighet fram i ljuset genom evangeliet.”
Jesus hade redan sagt det i sitt svar till saddukeerna: ”Gud är inte en gud för döda utan för levande.”
Bonifatius säger: ”Låt oss lita på honom som lagt bördan på oss. Det vi inte kan bära av egen kraft kan vi bära genom honom som är allsmäktig och som säger: Mitt ok är ljuvt och min börda är lätt.”
pater Ingmar Svanteson
