Kortpredikan 31 maj 2022, Jungfru Marias Besök
Rom 12: 9-16b; Jes 12: 2-3, 4bcd, 5-6 (Resp.psalm); Luk 1: 39-56
Marias skyndar till Elisabet uppe i Juda bergsbygd. Ängeln hade ju sagt Maria att hennes släkting var havande, trots hennes höga ålder. Den yngre söker den äldre.
Av detta möte målar Lukas en ikon. Med trefaldig innebörd.
Två havande kvinnor möts. De personifierar olika generationer. De ser och hör varandra. De överträffar varandra i ömsesidig aktning. Benedictus säger att de yngre skall ära de äldre, de äldre älska de yngre.
Maria och Elisabet representerar också de två förbunden. Barnet i Elisabet spritter till och hon fylls av helig Ande. Det första förbundet bekräftar det andra och nya.
Elisabet ropar med hög röst, liksom hennes son skall bli en ropande röst i öknen. Men rösten är samtidigt förundrad: ”Hur kan det hända mig att min Herres mor kommer till mig?”
Orden ur Elisabets mun kulminerar i Marias och därmed det nya förbundets lovsång. Maria föregriper hur alla släkten skall prisa henne salig.
Betraktaren av detta möte kan identifiera sig med Elisabet och förundras. Något ”spritter till” och väcks till liv i betraktarens eget innersta.
Mötet blir en ikon, inte bara för mötet mellan två generationer mellan de två förbunden.
Betraktaren kan identifiera sig med Elisabet och själv förundras: ”Hur kan det hända mig att min Herres mor kommer till mig?”
En bild för det eukaristiska mötet. Eller för mötet i det egna hjärtat som renats.
”Frukta inte, Sion, låt ej modet falla. Herren, din Gud, bor i dig, en hjälte som kan frälsa.”
pater Ingmar Svanteson
