Kortpredikan 31 augusti 2021
1 Thess 5: 1-6, 9-11; Ps 27: 1, 4, 13-14; Luk 4: 16-30
Paulus talar i Thessalonikerbreven om Herrens återkomst. Han kallar den ”Herrens dag”. Den skall komma som en tjuv om natten.
Peter Halldorf berättar någonstans om ett samtal där frågan om Kristi återkomst kom upp. Han undrade om någon trodde på den längre. Då utropade någon i gruppen: ’Jag gör det!’ Det var Gunnel Vallqvist.
För Benedictus och de monastiska fäderna är det inte enbart eller ens främst en fråga om en kosmisk framtid. Frågan byter tempus. Futurum blir nästan presens. Kristus kommer redan här och nu.
Kristus kommer i dem jag möter, i den överordnade, i gästerna, i de sjuka, i mina bröder och systrar. Och än mer närgånget. Kristus kommer i det egna hjärtat, genom tankarna.
Hjärtats tankar visar hur vaken jag är. Tankarna avslöjar om jag lever i mörker eller som ljusets barn.
Kan jag säga som klostret bad i morse: ”Mitt hjärtas tanke skall vara förstånd”? Ett ”förstånd” som låter sig upplysas och styras av Sanningen, av Kristus? Eller är mitt hjärta ockuperat av världsliga och egna projekt? Bekymmer, oro… Paulus skulle kalla det att leva i ”mörkret”.
Är jag ens bekymrad över vad som styr mina tankar? Då hör jag till dem som Paulus kallar sovande.
De som åtminstone inte sover är demonerna. Demonen i Kafarnaums synagoga hörde Jesu ord och skrek högt. Han förstod att i Jesus möter han sin överman. Den besatte botades av Jesu ord.
Folket frågade: ”Vad är det med hans ord? Med makt och myndighet befaller han de orena andarna, och de far ut.”
Det är detta ord vi läser och tuggar i oss. Vi gör det för att driva ut de onda tankarna och hålla oss vakna och nyktra. För att, med apostelns ord, ”tänka Kristi tankar”.
Vi gör det genom att lyssna till hans ord och genom att fira och ta emot den heliga eukaristin ”till dess han återkommer i härlighet”.
pater Ingmar Svanteson
