Kortpredikan 30 maj 2023
Syr 35: 1-12; Ps 50: 5-8, 14, 23; Mark 10: 28-31
”Ge åt den Högste så som han gett åt dig.”
De yttre offren i det första Förbundet kan för oss framstå som primitiva, men de pekade mot de inre. De måste bäras fram ”frikostigt” och ”med glädje”. Redan profeterna gisslar yttre offer utan inre täckning.
Syrak visste att vad de bar fram till Gud var en gengåva av vad de själva hade tagit emot. Bärs de inte fram till Givaren blir livet halvt och ofullbordat. Människan är ju skapad till Givarens avbild.
Det viktigaste redskapet i detta utbyte är vår fria vilja. ”Överlämna med glädje det heliga tiondet.” Det är därför Benedictus är så sträng mot knotande. Den knotande saboterar själva kallelsen.
I den heliga eukaristin, som betyder tacksägelse, bär vi fram vad Gud lagt som gåva i våra händer, skapelsens gåvor och oss själva. Det sker i kraft av och infogat i Kristi offergåva av sig själv till Fadern.
Därför kan Jesus säga att de som ”lämnat allt för hans och evangeliets skull” skall få ”hundrafalt igen, redan här i världen mitt under förföljelser”.
Dessa gudomliga gengåvor är allt vad Kyrkan är och ger: ”hus och bröder och systrar och mödrar och barn och åkrar”. Det sammanfattas i uttrycket: ”de heligas gemenskap”, frukten av Guds ord och de heliga sakramenten.
Denna gemenskap fullkomnas ”i den kommande världen”, eftersom den här världen fortfarande präglas av orättvisa. ”Herren skall återgälda dig sjufalt”, sade Syrak. Det sjufaldiga står för det eviga livets överflöd.
Fienden gör karikatyrer på allt. Av vår gengåva blir snålhet och beräknande ”gärningslära”. Sådant kan sitta djupt, men upphäver ändå inte bruket, den framburna gåvan, tron formad av kärleken.
Därför är det tillvarons innersta grundlag vi firar i den heliga eukaristin. Den föregriper alltings fullbordan. Den lär oss att bära fram allt och därigenom ”tacka för allt”.
”Ge åt den Högste så som han gett åt dig.”
pater Ingmar Svanteson
