Kortpredikan 30 juni 2021, Den romerska kyrkans första martyrer
1 Mos 21: 5, 8-20; Ps 34: 7-8, 10-13; Matt 8: 28-34
Abrahams behandling av Hagar, tjänstekvinnan, är hjärtskärande.
Abraham måste, mot sin vilja, följa Saras råd, som är styrt av avundsjuka. Han skickar bort Hagar och hennes son Ismael.
Men Gud har sin plan och sörjer för Hagar och hennes son.
Planen, att arvet helt skall tillfalla Isak, löftets son, skall i det längre perspektivet bli till välsignelse också för Ismaels ättlingar.
När tiden är inne skall utkorelsen av Israels folk, Abrahams, Isaks och Jakobs ättlingar öppna sig för alla folk.
Isak, löftets son, är en profetia om Kristus.
Denna Guds väldiga plan tycks demonerna känna till. Långt innan Petrus bekänner Jesus som ”den levande Gudens son” kallar demonerna Jesus för ”Guds son”. De vet att han genom sin död och uppståndelse skall besegra deras makt och inflytande över människorna.
Nu frågar de om han kommit för att ”plåga dem i förtid”. De skickas in i de arma svinen och omkommer i vattnet. Svinen uppfattades ju som ett orent djur. Den förlorade sonen hamnade till slut bland svinen.
En kuslig bild för den ondska som leder till kaos och som dessutom är självdestruktiv. Ondskan förgör sig själv.
Detta blir för mycket för folket i trakten och de ber Jesus att lämna deras område.
Låt oss be om mod så att vi vågar se när ondskan är i farten och genom synden letar sig in i människans hjärta. Vi behöver lära oss att känna igen och diagnosticera ondskan. Lära oss att ”hata synden och älska syndaren”. Den som inte lär sig vad synd är riskerar att skada människan. Också sig själv.
Guds väldiga plan, från Isak till Jesus, är närgånget dramatisk, men dess mål är att ”mörkret inte skall få makt över oss”.
Genom dopet är vi infogade i den planen. Den har gjort oss till ”ljusets barn” (veckans kollektbön).
Därför firar vi den heliga eukaristin och ber att ”för alltid bli kvar i sanningens strålande ljus”.
pater Ingmar Svanteson
