Kortpredikan 30 april 2024
Apg 14: 19-28; Ps 145: 10-13b, 21; Joh 14: 27-31a
”…tappa inte modet.”
I Lystra har Paulus botat en man som var född lam. Folket uppfattar honom och Barnabas som gudar.
Men några judar kommer dit och stämningen svänger 180 grader. Nu stenar man Paulus och släpar honom ut ur staden i tron att han är död.
Men när lärjungarna samlas omkring Paulus reser han sig igen. En slags påsk i miniatyr.
I ett av sina brev är det förmodligen detta han hänvisar till: ”en gång har jag stenats; slagen till marken men inte förlorad, tuktad, men inte till döds”.
Paulus förvarnar oss: ”Vi måste gå igenom många lidanden för att komma in i Guds rike”.
Oron kan lätt ta över och göra oss modlösa. Det räcker med att ge rum för en ond tanke, eller för en uppgiven eller modlös känsla.
Genom sprickor i vaksamheten sipprar modlöshet och tvivel in.
De monastiska fäderna anbefaller ständig vaksamhet. Att stå på vakt vid hjärtats dörr.
Och, när vi tappat modet, inte ge oss innan vi återfunnit det.
”Jag går bort och kommer till er igen.” Det som en gång hände upprepas för att pröva oss, om vår kärlek är äkta och uthållig.
Jesus ger oss av sitt mod, i varje eukaristi ger han oss sig själv. Han manar oss inte bara att bevara och behålla det. Han vill låta det växa och bli större ”genom de många lidanden vi måste gå igenom”.
”…tappa inte modet.”
pater Ingmar Svanteson
