Kortpredikan 3 maj 2023, Filippos och Jakob, apostlar
1 Kor 15: 1-8; Ps 19: 2-5; Joh 14: 6-14
”Den som har sett mig har sett Fadern.”
Apostlarna hade sett Jesu gärningar och hört hans ord. Nu förklarar Jesus vad de anat, men inte till fullo förstått.
Han hade inte talat eller utfört något ”eget”. Hans vilja var att göra Faderns vilja. ”Fadern är i mig och utför sina gärningar. Tro mig när jag säger att jag är i Fadern och Fadern i mig.”
Detta Guds verk skall fortsätta i och genom hans kyrka. ”Den som tror på mig, han skall utföra gärningar som jag och ännu större.”
Därför måste vi lära oss att urskilja och bedöma andarna.
”Allt måste bedömas med utgångspunkt i sitt ursprung”, säger en tidig kyrkofader (Tertullianus).
Det dyker ständigt upp nya andliga rörelser och ”församlingar”. Ofta med anspråk på att leverera något nytt och lovande. Deras tid är ofta kort.
Vår enda historiska förbindelselänk med Jesus är apostlarna. Därför måste det kyrkan säger och gör ha apostoliskt ursprung, men också följa samma mönster som vid ”ursprunget”. Varken Jesus eller apostlarna förmedlade något ”eget”. De förmedlade vad de tagit emot.
”Sanningen är oss given”, som de nordiska biskoparna säger i sitt senaste herdabrev. Endast sanningen bär frukt och befriar.
Samma prövning behövs i människans inre. Tankar och idéer som ”dyker upp” måste prövas, deras ursprung avslöjas. Kommer de från Gud eller från fienden, eller bara från oss själva?
Lärjungen får ett enormt löfte: ”Vad ni än ber om i mitt namn, skall jag göra, så att Fadern blir förhärligad genom Sonen”.
Vi ber och firar den heliga eukaristin för att dö från allt eget, bli det vi tar emot – och förundras över hur det bär frukt.
”Om ni ber om något i mitt namn, skall jag göra det.”
pater Ingmar Svanteson
