Kortpredikan 3 maj 2021, Filippos och Jakob, apostlar

1 Kor 15: 1-8; Ps 19: 2-5; Joh 14: 6-14

”Jag är i Fadern och Fadern i mig.”

Det är den kärleken vi har kommit till tro på, till­va­rons innersta nyc­kel och glädje, den helige Ande som fortsätter Sonens verk i Kyrkan och i lärjung­arnas bön och liv.

Detta verk har en fiende. Därför måste vi lära oss att skilja mel­lan andarna.

”Allt måste bedömas efter sitt ursprung”, säger en ti­dig kyrko­fa­der (Tertullianus).

Det dyker ständigt upp nya andliga rörelser och ”för­sam­lingar”. Ofta med anspråk på att leverera något nytt och lovande. Deras tid är ofta kort.

Vår enda förbindelselänk med Jesus är apostlarna. Där­för måste skrifterna, församlingen el­ler rörelsen, ha apos­toliskt ursprung eller bekräftelse.

Samma prövning behövs i vårt inre. Tankarna som ”dyker upp” måste prö­vas, de­ras ursprung avslöjas. Kom­mer de från Gud eller från fienden, eller bara från oss själva?

Kriteriet är vilken frukt de bär.

Till de goda tankarna säger vi ”kom”. Till de onda tankar­na säger vi ”gå”.

Den apostoliska kyrkan kan se död ut, men blir, mot alla odds, stän­digt ung på nytt.

Också lärjungen, som driver ut de onda tankarna med de goda, får löftet: ”Om ni ber om något i mitt namn, skall jag göra det”.

Förlängningen av Jesu ord: ”Jag är i Fadern och Fadern i mig.”

                                                                                                         pater Ingmar Svanteson