Kortpredikan 29 juni 2024, Petrus och Paulus, apostlar
Apg 3: 1-16; Ps 34: 2-9; 2 Tim 4: 6-8, 17-18; Matt 16: 13-19
Har det någonsin tagits en större risk i historien än när Gud frälser människan och gör det genom att använda sig av mänskliga redskap?
Hans ”metod” är att göra redskapen helt beroende av honom själv. När det ser kritiskt ut för både kyrkan och vår tro på den, behöver vi se efter en gång till hur Herren bygger sin kyrka.
Petrus lyder ängelns befallning när han räddas ur fängelset. Själv tror han att det är en dröm eller en syn. Först när han sansat sig ”vet han” att det är Herren som har räddat honom – i samverkan med församlingens ivriga förbön.
”Herrens ängel slog sitt läger omkring honom.”
Paulus har utstått och arbetat mer än de flesta. Men ingen har som han undervisat om nådens avgörande betydelse för att arbetet skall bära frukt.
Han kan fullborda sitt liv som ett offer. ”Mitt eget liv utgjuts redan som ett offer”, säger han. Hela hans liv blir ett eukaristiskt offer, som kulminerar i tacksägelse. ”Herren bistod mig och gav mig kraft”.
Petrus avlägger den avgörande bekännelsen till Jesus som ”Messias, den levande Gudens son”, men det var inte något han tänkt ut själv. Han hade fått tron som en gåva. Hans himmelske fader hade uppenbarat det för honom.
Det finns dagar och skeden då vi undrar om tron är verklig. Är inte alltsammans, både mitt liv som kristen och min tro på kyrkan, en dröm?
”Beviset” för att det inte är en dröm är att vi, för att tänka så, först måste sänka blicken och glömma Herren.
Petrus hade gjort det när han förnekade sin Herre. Men inte ens då tog nåden slut. Han kom tillbaka och fick förnyat förtroende.
Paulus var rådvill men inte rådlös, slagen till marken men inte övergiven. Det som hände med apostlarna gäller varje lärjunge.
Dödsrikets krafter skall aldrig få makt över Kristi Kyrka. Det utesluter inte att människan är i stånd att vända sig bort.
Ändå är det Gud som bygger sin kyrka och leder sina lärjungar. Och det tycks vara Guds vilja att vi inte skall veta när det hänger på honom och när det hänger på oss.
Handla, som om allt hänger på dig!
Tro, som om allt hänger på Gud!
pater Ingmar Svanteson
