Kortpredikan 28 september 2021

Sak 8: 20-23; Ps 87; Luk 9: 51-56

”Vi har hört att Gud är med er.”

Ett rykte har uppstått. Profeten Sakarja berättar om den attraktion som Jerusalem hade på hed­nafolk runt omkring Israel. ”Tio män av alla slags tungomål skall fatta en judisk man i mantelfliken och säga: Låt oss gå med er, ty vi har hört att Gud är hos er”.

Invånare i den ena staden skall gå till den andra staden och sä­ga: ”Upp, låt oss gå och bönfalla inför Herren och söka Herren Se­­­baot”.

”Vi har hört att Gud är med er.” – Hur uppstår det­ta rykte om oss,  i kyrka, församling och kloster? Var och en som har kommit och kommit tillbaka har anat något av detta.

Vi förstår att det inte kan ske med vilka metoder som helst. Det börjar inifrån. Vi hörde ur Benedikts regel i går: ”Gud är alltid när­varan­de i våra tankar”.   

Vi bad i morse i matutinen: ”Mitt hjärtas tanke skall vara för­stånd”. Det ”förståndet” är Guds Ord, som har blivit människa. Hans ord förmedlar hans tankar. Vi lyssnar och tuggar i oss det för att förvandlas av det.

Det var denna insikt som förde oss själva till kyrkan och till klost­ret. Vi förundrades och hörde själva till dem som sade: ”Vi har hört att Gud är med er.”

Fortsättningen för både kloster och kyrka beror på om vi fortsät­ter att lyssna. Benedikt sammanfattar och förenklar den grund­läg­g­ande missionsregeln: ”Ingen­ting föredra fram­för kärleken till Kristus”.

I varje eukaristi, firad i gemenskap med alla heliga som gått före oss, förundras vi själva, som om det vore den första gången:

”Vi har hört att Gud är hos er.”

                                                                                                            pater Ingmar Svanteson