Kortpredikan 28 september 2019, Vårfrumässa

Sak 2:1-5,10-11a; Jer 31:10-12b,13; Luk 9:43b-45

Profeterna Haggaj och Sakarja verkade under åter­upp­byggnaden av templet efter folkets åter­komst från Babylon. Sakarja har visioner som pekar långt in i framtiden.

Här ser han att staden en gång skall bli för stor för att kringgärdas av en mur. Däremot skall Herren själv vara en ”mur av eld omkring staden”. Samtidigt skall han själv ta sin boning i staden, som kallas Si­ons dotter. Många hednafolk skall höra dit. Bilderna går i varandra.

Vi anar både den universella katolska Kyrkan, per­sonifierad av jungfru Maria, Sions dotter, men också den himmel­ska sta­den.

I evangeliet står det att folket häpnade över vad Je­sus gjorde. Lärjungarna måste ha fått näring för si­na drömmar om det messianska rikets omedel­bara och världsliga uppbyggnad och framväxt.

Men Jesus talar i stället om att han skall ”överläm­nas i människors händer”.

Han säger:  ”Lyssna no­ga på vad jag nu säger till er”. Men de förstod inte, det var fördolt för dem och vågade inte ens fråga.

Ofta förstår vi fortfarande inte, men "lyssnar noga". Med Maria gömmer och be­grun­dar vi profeternas ord, och står med henne vid korset i den heliga eukaristin.

                                                                                          pater Ingmar Svanteson