Kortpredikan 28 oktober 2019, Simon och Judas, apostlar

Ef 2: 19-22; Ps 19: 2-5; Luk 6: 12-19

”Genom apostlarna har vi lärt känna dig”, bad vi i kollektbönen. Apostlarna har förmedlat tillförlitlig kunskap om Herren. Utan den kunskapen hade vi navigerat i blindo. Jesus säger om sina apost­lar: ”Den som hör er, han hör mig”.

Men successionen från apostlarna är inte bara en lära. Paulus talar om en byggnad där stenar fogas sam­man. Den byggnaden, den heliga kyrkan, har både en synlig utsida och en osynlig insi­da.

Innan Jesus utvalde de tolv bad han natten igenom till Gud. Ur den personliga relationen mellan Fadern och So­nen, som är An­den, växer den apostoliska kyrkan fram.

Kyrkans uppbyggnad är därför något vida mer än en funk­tion el­ler en ordningsfråga. Kyrkan är Kristi kropp. Utsidan återspeglar insidan. Kyrkans kropp är ett tempel för den helige Ande.

Vi ser det när den sto­ra folk­massan trängde sig fram för att röra vid Jesus, ”ty det gick ut kraft från honom”. De rör vid hans kropp, den utsida som rymde den gudomliga fullheten.

Kyrkans yttre synliga sida, hennes Skrifter och hennes sakra­ment, rymmer och förmedlar hennes inre osynliga kraft, den he­li­ge Ande.

Jesus ”hämtade” den kraften när han natten igenom bad till sin Fa­der. Han gav den vidare till sin apostoliska kyrka.

Kyrkan förmedlar den kraften - för att människorna skall botas, helas och gu­dom­liggöras.

                                                                                            pater Ingmar Svanteson