Kortpredikan 28 juni 2024, S. Irenaeus av Lyon (d. 202) biskop, martyr och kyrkolärare
2 Kung 25: 1-12; Ps 137: 1-6; Matt 8: 1-4
”Guds härlighet är den levande människan, människans liv är att se Gud.”
En vidunderlig utsaga av den helige Irenaeus, som var lärjunge till Polykarpos, som var lärjunge till aposteln Johannes.
Guds härlighet, det ljus och den glans som strålar från Gud – är människans mål. Det är då hon blir levande, då hon ser och återspeglar Gud.
Det börjar med att människan upptäcker det liv hon har fått som gåva, också sin kropp, att hon är skapad av Gud.
Irenaeus kämpade mot sin tids gnosticism, för vilken skapelsen var något lågt, som man kunde hantera hur som helst.
Det fortsätter med insikten att Gud har utsett ett folk, Guds plan genom Israels folk, en tanke som också föraktades av gnostikerna.
Och det fortsätter i den apostoliska kyrkan, i hennes succession och sakrament, som av gnostikerna inte var andligt nog. Prästämbetet är ett sakrament, en gåva till hela kyrkan.
Irenaeus teologi har sin källa i Pauli ord om att allt är återställt, sammanfattat och förnyat i Kristus.
Det betyder inte ett brott med det första förbundet. Den spetälske uppmanas att visa upp sig för prästen och ge det offer som Mose har bestämt.
I en helig samverkan mellan människans frihet och den gudomliga nåden. Den spetälske ber: ”Herre, vill du, så kan du göra mig ren”. Jesus svarar: ”Jag vill. Bli ren!”
Jesu tecken, kroppsliga och fyllda med gudomlig kraft, fortsätter i hans kyrkas heliga sakrament.
”Guds härlighet är den levande människan, människans liv är att se Gud.”
pater Ingmar Svanteson
