Kortpredikan 28 december 2019, De Oskyldiga barnen i Betlehem
1 Joh 1: 5-2: 2; Ps 124: 2-5, 7-8; Matt 2: 13-18
De oskyldiga barnen i Betlehem firas som martyrer, trots att de inte själva kunde bekänna tron. Traditionen är mycket gammal och utbredd i hela kyrkan.
Därmed vittnar kyrkan om sin tro. Hon tror som hon ber.
Hon vet att Kristi offer sonar ”inte bara våra synder utan hela världens”. Kristi offer, korsets kraft, har förtrampat ondskans välde och ibland blir det synligt också utanför de troendes skara, också ”i förväg”.
Sådan är vår tro på jungfru Marias obefläckade avlelse, som skedde ”men tanke på att Kristus skulle dö för alla människor”.
Ljuset lyser också för dem som ännu inte förstår. Det är ett skäl för att döpa barn, som först senare kan bejaka den nåd de fått.
Vi frambär denna mässa för dem som förvägras rätten att leva.
Inte heller de medvetna och "starka" martyrerna vittnar om sig själva, utan om att mörkret inte har makt över ljuset.
En kyrkofader frågar: "Varför blir du rädd, Herodes, när du hör om konungens födelse?”
Rädslan är en dålig vägvisare och kan föra rejält vilse.
Ibland styrs rädslan av okunnighet om Kristi avsikter. Kyrkofadern säger, med adress Herodes: ”Han kommer inte för att störta dig utan för att övervinna djävulen."
Låt oss därför be, både om insikt och om mod att följa insedd sanning.
pater Ingmar Svanteson
