Kortpredikan 28 april 2020

Apg 7: 51-81a; Ps 31: 3c-4, 6ab, 7b, 8a, 17, 21ab; Joh 6: 30-35

Stefanos ord väcker ursinne hos dem som lyssnar till honom. – Är det så illa ställt med människan?

Bär hon på ett motstånd mot sanningen? Varför avvisar hon dem som vittnar om sanningen? Är det denna människa som korsfäste Jesus och fortsätter att göra det?

Är det så illa ställt med människan, som gärna tror att hon står på det go­das sida?

Men inte ens då sätter Gud punkt för människan. Stefanos ber: ”Herre, ställ dem inte till svars för denna synd”.

Människan är motsägelsefull. I evangeliet skymtar en annan si­da fram. Jesus har talat om brödet som ger världen liv och människorna ber: ”Herre, ge oss alltid det brödet”. De kräver inte ens tecken. De ber om bröd och liv.

Jesu svar är hisnande: ”Jag är livets bröd”. Men han vet att de stora orden lätt blir för stora för människan.

Den uppriktige frågar: ’Hur skall jag med mitt vankel­mod och min svag­het, kunna tro på dem? Fienden kan lätt föra henne ännu ett steg när­mare uppgivenhet och förtvivlan.

Jesus tillfogar något enklare och mera konkret: ”Den som kommer till mig…”.

Vid ett annat tillfälle säger han: ”Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor”. Vi kan tillägga: ’alla ni som plågas av misslyckade ambitioner och löften som inte infriats’.      

Här beskriver han vad som händer: ”Den som kommer till mig skall ald­rig hungra, och den som tror på mig skall aldrig någonsin törs­ta”.

Dessu­tom har hon stöd av Ste­fanos och alla martyrernas förböner.

Det finns de som säger sig ha prövat, men utan framgång. Då har de ju slutat att komma.   

Jesu ord står fortfarande kvar: ”Den som kommer till mig skall ald­rig hungra, och den som tror på mig skall aldrig någonsin törs­ta”.

                                                                                                          pater Ingmar Svanteson