Kortpredikan 27 november 2024
Upp 15: 1-4; Ps 98: 1-3b, 7-9; Luk 21: 12-19
”Genom att hålla ut skall ni vinna ert liv.”
Tålamod och uthållighet är oansenliga dygder – men avgörande. Ingen dygd har något värde om inte människan håller ut i den. Vad har det för värde att vi en gång var dygdiga, om vi inte håller ut?
Tålamod kan krävas också i relationer där man minst väntar det. Jesus talar om förföljelse från ”föräldrar och syskon och släktingar och vänner”. Benedictus talar särskilt grundligt om det tålamod som krävs mellan bröderna i klostret.
Den tålmodige har ”kämpat sig fri från odjuret”. Vrede och upprördhet kan väcka vilda och ”djuriska” krafter. Tålamodet lämnar domen åt Gud som ensam kan ”döma jordens krets med rättfärdighet”.
Tålamodet ger inte bara frihet, det bereder för glädje och lovsång.
Johannes ser ett ”stort och märkligt tecken”. Han ser dem som ”står på glashavet blandat med eld”.
Två bilder ses ihop. Dels bilden av Röda havet, där folket räddades och fienden gick under. Dels golvet i den himmelska världen, fullbordan av Guds plan med sitt folk.
Tålamodet är inte bara en mänsklig dygd. Det är förnyat av Kristus och kallas därför både Moses och Lammets sång.
Kyrkan sjunger den sången i varje eukaristi.
pater Ingmar Svanteson
