Kortpredikan 27 februari 2019
Syr 4:11-19 Ps 119:165,168,171-172,174-175 Mark 9:38-40
Jesus har ofta haft supporters också utanför kyrkan. Hans rykte är som regel bättre än kyrkans.
Evangelisten berättar om någon som drev ut demoner i Jesu namn utan att själv höra till kretsen av lärjungar.
Ofta är sådant problematiskt och kan styras av tveksamma motiv. Man utnyttjar Jesu namn för egna syften. Men här reagerar Jesus med förvånande storsinthet. ”Hindra honom inte… Den som inte är mot oss, han är för oss.”
Kanske vill han varna för småaktigt partisinne bland sina egna. Som om enbart yttre tillhörighet till gruppen skulle vara nog. Jesus ses som partiledare. Han hör till den egna gruppen. Men han låter sig inte utnyttjas, inte heller i någon mänsklig ideologi.
Hans storhet ser vi när han låter sitt människoblivande förberedas av Visheten, som beskrivs i den s.k. vishetslitteraturen i Bibeln.
Den människa som låter sitt liv styras av vishet får leva i välsignelse. Det kan betyda ”hårdhänt fostran” för att pröva människan, men detta leder henne på raka vägar och ger stor välsignelse.
Den helige Benedictus inleder sin regel med att citera ur vishetslitteraturen. Han säger i företalet att vägen i början måste vara smal med många prövningar, men håller man ut, ”vidgar sig hjärtat, och man löper Guds buds väg i kärlekens outsägliga sötma”. Munkfadern uppmuntrar de tveksamma att inte fly.
Benedictus visa hållning har en viss likhet med Jesu storsinta hållning till dem som litar på hans namn, men inte har upptäckt den Kyrka som gång på gång måste lära sig själv att hon är totalt beroende av sin Herre.
Visheten bereder väg för honom. Visheten lär oss att fullkomligt lita på honom.
pater Ingmar Svanteson
