Kortpredikan 27 december 2023, S. Johannes, apostel och evangelist
1 Joh 1: 1-4; Ps 97: 1-2, 5-6, 11-12; Joh 20: 2-8
”Han såg och trodde.”
Den fjärde evangelisten berättar diskret om sin egen väg till tro.
Det han såg, den tomma graven och de hoprullade bindlarna, blev tecken på att hans Herre hade uppstått. I den tron kan han sedan i sitt evangelium vittna om alla de ”tecken” han tidigare hade sett och hört.
I en julprefation sjunger kyrkan: ”Ordet vart kött och tog sin boning bland oss för att det nya ljuset, som strålar av din härlighet, skulle skina klart för vår andes öga”.
Detta ljus för ”vår andes öga” är det kyrkan kallar ”tro”. Det förmedlas genom synliga och materiella tecken.
Apostlarna såg, hörde och berörde med sina kroppsliga sinnen. Johannes fick till och med vila vid Herrens bröst. Sinnesintrycken blev tecken som pekade mot det osynliga. ”Det eviga livet blev synligt för oss.”
Det som hände med apostlarna fortsätter i Kyrkan. Det apostlarna hade sett och hört förmedlas till oss genom Guds ord och Kyrkans sakrament.
Vi hör oss till tro. Sökaren öppnar sitt öra för Ordets röst, som Johannes vilade vid Herrens bröst. Vi smakar det förvandlade brödet och förstår. ”Smaka och se att Herren är god.”
Tron bekräftas och stärks av vad vi ser och berör, luktar och smakar.
Trons innehåll, det vi tror på, ser därför inte ut hur som helst. Johannes blir väldigt allvarlig när han talar om några som nästlat sig in i gemenskapen och orsakat splittring. De hade fått sin ”tro” på annat sätt och därför var den också av annat slag än den apostoliska tron.
”Vem är lögnare om inte den som förnekar att Jesus är Kristus?” Det påverkar gudstron. ”Den som förnekar Sonen har inte heller Fadern”. Stötestenen var, och är, inkarnationen.
Människoblivandets mysterium klarnade för apostlarna i påskens ljus. De troende kan inför vad de ser i krubban säga vad som sägs om Johannes när han såg bindlarna i graven: ”Han såg och trodde.”
I krubban ser de barnet lindat i de första ”bindlarna”.
På altaret vilar patenen med Kristi kropp på den duk som kallas ”corporale” (= ”kroppsduken”).
”Ordet vart kött och tog sin boning bland oss för att det nya ljuset, som strålar av din härlighet, skulle skina klart för vår andes öga”.
pater Ingmar Svanteson
