Kortpredikan 27 april 2022

Apg 5: 17-26; Ps 34: 2-9; Joh 3: 16-21

Situationen är nästan komisk. Stora rådet har satt apostlarna i häkte. Dagen efter skall de förhöra dem. Under natten befrias de av en ängel och tidigt på morgonen fortsätter de att förkunna i temp­let, medan överstepräs­ter­na inte begriper vad som hänt. Sta­den surrar av rykten.

Långt senare sammanfattar Johannes vad det handlar om: ”Så äl­skade Gud världen”.

Men det ofattbara händer. När denna kärlek förkun­nas ”då älskar människorna mörkret mer än ljuset”.  

Johannes anger orsaken. ”Deras gärningar var onda. Den som gör det onda avskyr ljuset och kommer inte till ljuset, för att hans gärningar inte skall avslöjas.”

Vad är det för ”onda gärningar” Johannes syftar på? Märkligt nog är det frånvaron av tro. Att de inte ”tror” på den Gud har sänt.

”Den som inte tror är redan dömd.” Längre fram i sitt evangelium låter Johannes Jesus klargöra vad den avgörande synden är. Je­sus säger: ”Synd. De tror inte på mig”.

Motsatsen är de som ”gör vad Gud vill” och därför ”kommer till ljuset”. Senare i evangeliet frågar judarna vad de skall ”göra för att utföra Guds verk”. Jesu svarar: ”Att ni tror på honom som Gud har sänt”. Här säger han: ”Den som tror på honom blir inte dömd”.

Gud vill människan, att hon skall leva. På riktigt och för evigt.

Den som saboterar detta är människan själv. Av högmod föredrar hon att vara sin egen herre. Hon av­visar den givna gåvan och drar själv över sig domen. ”Den som inte tror är redan dömd.”

Tillvarons ofattbara gåta. Jesus frågar själv: ”Skall Människoso­nen, när han kommer, finna tro på jorden?”

Till dess förkunnas evangeliet.

”Så älskade Gud världen att han gav den sin ende Son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv.”

                                                                                                                          pater Ingmar Svanteson