Kortpredikan 27 april 2020

Apg 6:8-15 Ps 119:23-24,26-27,29-30 Joh 6:22-29

Stefanos var fylld av ande och kraft. När de inte kun­­de hävda sig mot ”visdomen och anden i det han sade”, skickade de fram fals­ka vittnen för att få honom fälld.  

Motståndet kom från de judar som sökt sig från diasporan tillbaka till Jerusalem och templet. De ville inte ha några förändringar. De ville behålla det som varit och som de nu återvänt till. De kände sig hotade av det nya som Stefanos vittnade om.

Också de som varit med om brödundret och sedan söker upp Jesus i Kafarnaum söker det begränsa­de, bröd som mättar. Jesus kallar det ”förgänglig” fö­da.

Jesus försöker vidga och fördjupa deras sökande. Sök ”den föda som består och skänker evigt liv”.

Regeln talar om att ”verkligen söka Gud”.

Det är det enda som ger människan mättnad och får hjärtat att vidga sig.

Det övergår vad människan med egna krafter kan ”göra”. De som sökte Jesus frå­gar: ”Vad skall vi göra för att utföra Guds verk?”

Jesus svarar: ”Detta är Guds verk: att ni tror på honom som Gud har sänt”.

Denna tro befriar inte människan från att handla och söka, men människans gärningar blir helt beroende av den hon tror på. Han säger: ”Utan mig kan ni ingenting göra”.

Paulus skall kalla det ”trons lydnad”. Teologin beskriver det som ”samverkan” med Guds nåd. Jesus kallar det ”Guds verk”, opus Dei.

Samma uttryck, opus Dei, använder Benedictus för tidegärden, korbönen.

Vi firar det i varje eukaristi, trons mysterium.

För att Gud skall förhärligas i allt och människan bli i stånd att utföra Guds verk.

                                                                                                               pater Ingmar Svanteson