Kortpredikan 26 oktober 2019, Vårfrumässa
Rom 8: 1-11; Ps 24: 1-4b, 5-6; Luk 13: 1-9
Jesus uppmanar till omvändelse. Paulus förklarar omvändelsens innebörd och fullbordan.
Jesus avvisar först ett enkelt orsakssamband mellan synd och yttre olyckor. Man kan inte från en olycka dra slutsatsen att den drabbade var ”större syndare” än andra. För alla gäller: ”Om ni inte omvänder er, skall ni alla mista livet.”
Omvändelse är något mera än att följa lagen. Jesus berättar liknelsen om fikonträdet som inte bar frukt. Han beskriver hur trädgårdsmästaren ber för sitt kära träd. Han gräver och gödslar för att det skall bära frukt. Det behövs mera än egen möda för att omvändelsen skall fullbordas och bära frukt.
Det är detta ”mera” som aposteln undervisar om i romarbrevets åttonde kapitel - brevets teologiska höjdpunkt. Han inleder med en proklamation: ”Det blir ingen fällande dom för dem som tillhör Kristus Jesus.”
Den nöd och oförmåga som aposteln vittnade om i sjunde kapitlet får nu sitt svar: ”Det som lagen inte kunde göra, eftersom den kom till korta inför vår köttsliga natur, det gjorde Gud.”
Allt det Kristus har gjort genom sin död och uppståndelse, tillvarons vändpunkt, har skapat förutsättningar för en fullbordad omvändelse. Anden fullbordar i människan det Kristus har gjort.
Därför får de troende inte leva kvar i sin köttsliga natur. Det köttsliga sinnelaget är förvandlat genom Anden. ”Ni är inte kvar i den köttsliga naturen utan lever andligt, när nu Guds Ande bor i er”.
Kristi uppståndelses kraft tar sin boning i de troendes dödliga kroppar genom hans Ande. ”Han som har uppväckt Kristus från de döda skall göra också era dödliga kroppar levande genom att hans ande bor i er.”
Vi ser det hos Maria. Anden kom över henne och den Högstes kraft vilade över henne.
Vi firar den heliga eukaristin för att vår omvändelse skall fullbordas.
Med Maria säger vi vårt Amen: ”Må det ske med mig som du har sagt”.
pater Ingmar Svanteson
