Kortpredikan 26 augusti 2020
2 Thess 3: 6-10, 16-18; Ps 128: 1-2, 4-5; Matt 23: 27-32
Paulus går strängt till rätta med dem som ”lever utan ordning”. I praktiken utnyttjar de och lever på andras arbete. Oftast handlar det om lättja, som ibland ges en förment andlig motivering – tanken att det är ”finare” att be än att arbeta, eller att ”frälsningen” befriar från mödosamt arbete.
Paulus motiverar inte, men drar den praktiska slutsatsen: ”Den som inte vill arbeta får inte heller äta.”
I sin regel säger Benedictus att bröderna skall arbeta och läsa på bestämda tider. Han ger arbetet en andlig motivering: ”Sysslolöshet är själens fiende”. Sysslolöshet befrämjar illusionen att allt redan är klart. Lättjan visar att så inte är fallet.
Sysslolöshet leder till bristande vaksamhet. Frestelserna finner en öppen dörr. Lagas inte hålen i taket, droppar det in och huset förstörs. Rensas inte ogräset bort kväver det vad som såtts.
Men arbete är tänkt att vara något mer än möda. Redan att Herren söker arbetare i sin vingård signalerar något nytt. Benedictus infogar arbetet i klostrets liv och höjer därmed arbetets status. I klostret skall allt förhärliga Gud.
Arbetets möda motsvarar då vår Herres lidande, men något skymtar fram av det försonade och nya livet.
Arbetet motsvaras liturgiskt av offertoriet där vi bär fram av jordens/vinrankans frukt och människans arbete, men där förvandlingen börjar och en ny skapelse skymtar fram.
pater Ingmar Svanteson
