Kortpredikan 25 mars 2023, Jungfru Marie Bebådelsedag – Herrens Bebådelse
Jes 7: 10-14; Ps 40: 7-11; Heb 10: 4-10; Luk 1: 26-38
Det kan verka förvirrande att fira Bebådelsen mitt i fastan. ”Tonen” i dagens högtid ”låter” mera jul än fasta och påsk. Men barnets väg till påsken började redan i krubban.
Tre gånger om dagen, när vi ber Angelus, påminns vi om dagens högtid. ”Vi som genom ängelns budskap fått veta att din son har blivit människa.”
Bönen fortsätter: så att vi ”genom hans lidande och kors når fram till uppståndelsens härlighet”.
Vi får del av både inkarnation och påsk i den heliga eukaristin. Slutbönen börjar: ”Utgjut, Herre, din nåd i våra hjärtan”.
Leo den store förklarar innebörden i inkarnationen: ”Universums Herre dolde sitt majestäts omätlighet och antog tjänargestalt. Den odödlige böjde sig under dödens lagar, men förblir sann och evig Gud”.
Om han inte varit Gud, hade han inte kunnat försona och gudomliggöra människan. Om han inte varit människa hade människan inte kunnat få del av hans försoning och nya liv.
Maria visar och vittnar om hur Guds nåd förs vidare. Hon blev havande genom att höra, genom att tro och genom sin överlåtelse.
Nåden både förberedde och fullbordade hennes överlåtelse: ”må det ske med mig efter ditt ord”.
Marias svar var så odelat att hon också kan stödja vårt Amen. Hon litade på ängelns ord: ”Ingenting är omöjligt för Gud”.
Må vårt ”Amen” i den heliga kommunionen vara sant, odelat och fyllt av trons förtröstan, så att vi genom nåden förvandlas till den barmhärtighet vi själva behöver och får ta emot.
pater Ingmar Svanteson
