Kortpredikan 25 maj 2020, S. Beda Venerabilis, präst och kyrko­lärare

Apg 19: 1-8; Ps 68: 2-4, 5ac, 6-7b; Joh 16: 29-33

Beda Venerabilis, den vördnadsvärde, kom redan som barn till kloster (Eng­land, 700-talet). Beda förblev i kloster hela sitt liv ”bed­­jande, läsande, lärande, skriv­ande ”.

Han förenade kunskap om bibeln och kyrkofäderna med histo­riskt vet­ande. Han skrev Englands kyrkohistoria, ett av tidens viktigaste historiska verk. 1899 utnämndes han till kyrkolärare.

När Paulus i trakten kring Efesos möter lärjungar som ba­ra blivit döpta med ”Johannes-dopet”, undervisar han dem och de låter dö­­pa sig. Den helige Anden kommer över dem och de talar med tungor och profeterar.

Karismatiska gåvor är olika, men Kyrkan lär oss att Anden ges åt alla som får del av dopets och konfirmationens sakrament.  

Lärjungarna i evangeliet är övertygade och trosvissa, men Je­sus varnar dem för tider då de skall ”skingras var och en åt sitt håll”.

I oroliga tider är det lätt att gri­pas av tvivel på alltsammans, eller att dras i olika riktningar, ”var och en åt sitt håll”.

Jesus säger: ”Var inte oroliga, jag har besegrat världen”. Både profeter och lärare är vittnen om hans seger. De är olika, men behöver var­andra.

Profeterna vittnar om trons kraft och liv. Beda Venerabilis och andra kyrkolärare vittnar om trons fasthet och sanning.

”O du helige Ande, kom, uppfyll dina troendes hjärtan och tänd i oss din kärleks eld.”

                                                                                                              pater Ingmar Svanteson