Kortpredikan 25 januari 2023, Paulus Omvändelse
Apg 9: 1-22; Ps 117; Mark 16: 15-18
Ljuset på Damaskusvägen förvandlade Paulus liv. Han bländades, men fick tillbaka synen och därtill förmågan att se hela tillvaron i det ljus som bländat honom. ”I ditt ljus ser vi ljus.”
Kan vi se det Paulus såg? – Inte direkt, men det skymtar fram både i hans undervisning och i hans liv.
Hans undervisning är hisnande och fylld av paradoxer, inte alltid lättbegriplig. Han kan inte dölja sin vältalighet, men det är inte den som förvandlat världen.
Det han såg är något annat, bländande, överväldigande, men också ömsint och djupt mänskligt.
Johannes Chrysostomos säger: ”Ingen har bättre än Paulus visat vad människan är, vilken värdighet vi har och vilken dygd detta väsen är i stånd till”.
När han var nära döden uppmanade han andra att dela hans glädje över detta. Han gläds åt ”svaghet, misshandel och nöd”. Han tar motgångar och fiender i sin tjänst och kallar det ”rättfärdighetens vapen”.
Han visar sin svaghet och berättar öppet om den. Men något nytt har tillkommit. Han är slagen till marken, men inte förlorad. Döende, ändå lever han. Fattig, men gör många rika.
Han blev gisslad, hånad och förbannad, men kallar sitt liv ett segertåg. Han sökte mera förnedring och förakt än vi söker ära och erkännande, mera fattigdom än överflöd, ansträngningar mer än vi söker vilan.
Paulus ”glömmer det som ligger bakom honom och sträcker sig mot det som ligger framför”.
”Död, plågor och tusen straff var för honom som en barnlek, bara han fick uthärda det för Kristi skull.”
”Han bar inom sig det som är mera värt än allt annat: kärleken till Kristus.”
pater Ingmar Svanteson
