Kortpredikan 25 februari 2025
Syr 2: 1-11; Ps 37: 3-4, 18-19, 27-28, 39-40; Mark 9: 30-37
”Om du närmar dig Herren för att tjäna honom, bered dig då för prövningar.”
Den prövade uppmanas att vara ståndaktig och hålla ut, att inte göra något förhastat när olyckan kommer, ännu mindre något orätt, att ha tålamod i alla slags lidanden.
Vidare uppmanas han att lita på Herren. ”Har någon som litat på Herren blivit sviken?”
Som stöd för denna förtröstan uppmanas den prövade att ”se på den som levt i gångna tider”.
I det första förbundet var tron på det eviga livet otydlig. Den rättfärdige väntade sig lönen redan i detta livet. Därför blev frågan om den rättfärdiges lidande så intensiv, i till exempel Jobs bok eller psaltaren 73.
Det nya förbundet bygger på att Jesus genomgått den yttersta prövningen. Han överlämnade sig åt Faderns vilja och uppstod från de döda.
Kyrkan läser det första förbundets ord i påskens ljus. Prövningen får därmed en annan karaktär.
Lärjungen anar ett nytt liv för den som håller ut i prövningen. Därför påminner kyrkan hela tiden om martyrernas och helgonens liv. Men då skymtar också den större gåvan, redan här i tiden.
Evangeliets egen logik skymtar fram. Den ringaste blir den störste.
Vi firar det i den heliga eukaristin. Lärjungen frambär sina prövningar och förenar dem med sin Herres, men blir därigenom också delaktig i hans seger. Redan här i tiden.
pater Ingmar Svanteson
