Kortpredikan 25 augusti 2021
1 Thess 2: 9-13; Ps 139: 7-12ab; Matt 23: 27-32
Paulus berättar hur han ”förmanade och uppmuntrade” de troende i Thessalonike. Han ”vädjade” till ”varenda en av er” att leva ett liv ”värdigt den Gud som kallat dem till sitt rike och sin härlighet”.
Han gjorde det också genom sitt föredöme. Han ville inte ligga församlingen till last rent ekonomiskt, även om han hade rätt till lön. Ingen skulle kunna säga att han arbetade för egen vinnings skull.
Det avgörande var att de tog emot hans predikan inte som ”människoord” utan som ”Guds ord, som också visar sin kraft hos er troende”. Vi hörde igår att det bar frukt både i det inre och i det yttre, både i tro, hopp och i kärlek.
Jesu ve-rop över de skriftlärda gäller den bristande enheten mellan det yttre och det inre. ”Ni visar upp ett rättfärdigt yttre för människorna, medan ert inre är fyllt av hyckleri och orättfärdighet”.
Alla tar avstånd från hyckleri. Ingen vill kallas hycklare. Det är ett bevis för att alla människor har ett samvete som är oberoende av rent mänskliga uppfattningar.
Men sedan skiljer sig andarna. Några sänker de moraliska trösklarna. Ibland just med motiveringen att de inte vill vara hycklare. Oftare hittar man en falsk kompromiss. Man kommer överens om vad som är acceptabelt i det offentliga rummet och vad som inte är det.
Abortfrågan är i vårt land det tydligaste exemplet. Man har ”kommit överens om” att det inte finns något problem. Hyckleriet flyttar in i det egna samvetet.
Att sänka trösklarna är en stängd väg för dem som är bundna av samvetet, upplyst och format av Guds och kyrkans bud. Därmed börjar den egentliga kampen.
Kampen består i att bevara hjärtat rent. Det sker genom att ”tala sanning i hjärtat”. Så förenas människans inre tankar och yttre handlingar.
Det gör henne alltmer beroende av Guds ord och av nåden, som ”visar sin kraft hos de troende”.
Därför tuggar vi i oss Guds ord och firar den heliga eukaristin.
pater Ingmar Svanteson
